GÄSTBOK - Vi som mist i suicid

2012-05-15 20:10:03 - Martin

Helene:

Det stämmer nog att jag måste prata med någon. Jag har egentligen inte pratat med någon om det som hände, förutom litegrann med en av Edis bröder. Min mamma har försökt men det känns fel att prata med henne. Precis när det hade hänt kontaktade kuratorn på min skola mig men jag orkade inte prata då. Nu kanske jag borde försöka i alla fall.

Jag har inte orkat gå till skolan pga flera olika anledningar, bland annat för att alla andra som kände Edi verkar ha gått vidare redan. Jag förstår att de inte mår lika dåligt som jag pga att de hade en helt annan relation till honom, men det känns ändå fel. Det känns som om jag inte orkar vara runt dem för de orkar vara glada och det gör inte jag ännu. Jag ska i alla fall till skolan och prata med rektorn om en vecka är det tänkt sig, i och med att jag har hoppat av. Jag ska definitivt prata med min klass och lärarna och så. Det känns som om jag har skjutit upp det delvis också pga att Edi inte är där. Att det liksom kommer bli ytterliare en sak som kommer att påminna mig om att han är borta.

Jag har kollat runt lite på SPES hemsida och det verkar finnas en krets där jag bor. Jag ska nog försöka vara med där någon gång när jag orkar. Just nu känns det som om jag borde gå och prata med kuratorn först.

Tack för ditt stöd!

2012-05-15 18:31:07 - Helene (admin)

Hej Martin.

Beklagar din stora sorg. Jag förstår att det gör obeskrivligt ont och att frågorna är många. Men ibland är det precis så där som du skriver, att det inte märks och att det inte finns några brev eller andra förklaringar att finna. Så var det med min bror med.

När man man mister någon i suicid hamnar man ofta i ett känslomässigt kaos och chock. Det kan ta tid att ta till sig vad som hänt, bearbeta allt man känner eller allt man tycker att man borde sagt, gjort, kännt och hitta tillbaka till livet. Jag tror du behöver prata med någon om dina upplevelser och hur du känner och reagerar.

Du går i skolan skriver du. Finns det kurator eller liknande där? Är du själv ung kan man hitta någon via ungdomsmottagningen www.umo.se. Annars via vårdcentralen. Jag kan även varmt rekommendera SPES www.spes.se som är en nationell organisation som jobbar med suicidprevention och efterlevande stöd, de har telefonnummer man kan ringa och grupper som träffas. Och så har vi en facebookgrupp vi som mist i suicid där drabbade kan skriva.

Du är inte ensam (nästan 1500 personer dör i suicid varje år och lämnar många anhöriga efter sig). Det var inte ditt fel. Och du kommer må bra igen.

Skriv gärna igen om du vill. Prata med någon om dina känslor och tankar. Du reagerar inte konstigt, men du kan behöva lite hjälp att hantera allt det som hänt.

Kanske kan du bara besöka skolan innan sommaren om du orkar? Snart är det sommarlov och ingen skola i vilket fall som.

Stor styrkekram.

2012-05-15 10:56:50 - Martin

Min pojkvän Edinson tog sitt liv för nästan precis två månader sen. Han dog fem dagar innan han skulle ha fyllt 18. Han hade varit hemma hos mig den dagen han dog. Vi sa hej då som vanligt, han gick iväg från mitt hus. Några timmar senare ringde hans mamma och frågade om han var hos mig. Och några timmar efter det ringde hans mamma mig igen och berättade att Edi inte lever längre.

Det fanns inga tecken på att han mådde dåligt, han hade varit glad och uppåt hela dagen som han var hos mig. Han lämnade inget brev och det fanns inget på hans dator som fick oss att förstå varför.

Jag vet inte alls vad jag ska göra nu. Mamma tjatar om att jag måste gå till skolan (har inte vart där sen Edi dog), men jag kan verkligen inte gå dit. Jag vet inte ens vad som händer med mig, jag reagerar så konstigt. Jag orkar knappt ens resa mig upp ur sängen, kan inte koncentrera mig på att göra någonting, och vill bara sova hela tiden. Jag har inte gråtit nånting sen han dog, men jag vet inte varför. Jag sover nästan hela tiden för att slippa minnas och tänka. Jag orkar inte att det ska göra så ont hela tiden. allt känns så hopplöst, det känns som om jag aldrig kommer att må bättre. jag vet fan inte vad jag ska göra nu när han är borta. jag vet inte hur jag ska göra för att orka.

2012-05-11 19:48:10 - Helene (adm

Förtvivlad!

Beklagar din stora sorg.
Tyvärr är det många av oss som fått söka all hjälp själv. Vårdcentralen kanske har en kurator eller liknande? Jag rekommenderar www.spes.se de har telefon och grupper som träffas. Du är välkommen att begära medlemskap i vår facebookgrupp vi som mist i suicid med, där drabbade stöttar varandra. Och du får gärna skriva här igen. Det är en speciell sorg efter ett suicid med många "varför" och "om bara..." och ibland kan det vara skönt att ha kontakt med andra som upplevt samma sak. Men man kan även behöva hjälp av vården med samtal, sjukskrivningar, sömn, ångest och sånt. Ring vårdcentralen eller 1177 (sjukvårdsrådgivningen) och fråga vart du kan vända dig.
Styrkekramar! <3

2012-05-11 17:10:55 - Förtvivlad

Hej ! Min särbo som jag varit tillsammans med i 26 år tog sitt liv för en månad sedan och det var jag som hittade honom.Vi har två barn tillsammans som är 19 år gamla. Jag har isolerat mig totalt dessa veckor och mår fruktansvärt dåligt. Han lämnade inget brev eller dyligt efter sig , kan därför inte förstå och frågar mig hela tiden VARFÖR ? Hur skall jag någonsin komma över detta trauma ? Har fått prata med prästen vid några tillfällen , men annars ingen hjälp alls. Är så ledsen , kan inte ta mig för något och det känns som om livet har krossats för mig.

2012-05-10 08:52:25 - Helene (admin)

Sofie: Hoppas verkligen att psykologen hjälper dig nu. Ja, det är jättesvårt att hitta och få bra hjälp tyvärr. Det är bedrövligt. Stor styrkekram!

Anna: beklagar din sorg. Förstår att du inte kan sluta tänka på det ibland, så är det nog för många av oss. Om du inte redan är med i vår facebook-grupp Vi Som Mist I Suicid så kanske det är en idé. Ibland är det skönt att prata lite med andra som varit med om samma sak. (heart)

2012-05-09 22:47:23 - Sofie, mittlivminkamp.wordpress.com

Tycker det är hemskt hur psykvården ser ut. Har erfarit det själv och jag har stängt av mina känslor nästan helt nu för att orka överleva.
Mått riktigt dåligt hela livet men år 2010 var det värsta i mitt liv. Sen abort- ångra och höll på att gå under. Pappa försökte ta sitt liv, min bror lyckades ta sitt, jag försökte ta mitt och fick sitta på psyket men har ändå inte fått någon hjälp..har sökt å sökt å bett å bönat..men nej..ska äntligen till en psykolog på måndag, skulle behövt hjälp redan för 12 år sen och verkligen efter allt som hände 2010

2012-05-07 20:09:08 - Anna, go.anna@hotmail.com

jag är 20 år och förloarde min mamma 2008

och jag saknar henne så sjukt mycket, vet inte vad jag ska göra,

kan inte sluta tänka på det ibalnd

2012-05-06 19:24:01 - Helene (admin), www.vsmis.dinstudio.se

Hej Catrin och ledsen väninna!

Catrin. Jo, jag tror det är rätt vanligt att man blir arg och självklart snurrar tankarna efter det som hänt. Det kan vara svårt att hjälpa sambon, men gör det du kan och orkar. Prata, hjälp till med något praktiskt, skicka sms, kramas - det är olika vad man kan vill och orkar. Och ta hand om DIG.

Ledsen väninna. Tack för din uppmuntran till alla att prata om suicidtankar och söka hjälp. Ibland sker ett självmord väldigt oväntat, kanske inte det vanligaste men det händer, så var det för mig med, och det gör ont att inte fått en chans att hjälpa ens. Fortsätt att välja livet som du skriver.

(heart)

till er båda!

2012-05-04 17:50:16 - Ledsen väninna

Jag har nyss fått veta att
min bästa vän sedan mer än tjugo år tillbaka har tagit sitt liv. Jag kan inte förstå det. Hon var 35 år och mamma.Förtvivlan blandas med ilska över att hon gjort såhär och lämnat barnen. Hon hade precis påbörjat en ny karriär och verkade så nöjd med sitt liv. Det känns som om hon har lurat mig och alla sina anhöriga; jag hade så gärna velat hjälpa henne om hon bara gett mig en signal om att något var fel. Ironiskt nog var hon den mest levnadsglada person jag någonsin träffat, medan jag själv haft depressiva perioder och i tonåren ofta pratade om självmord. Jag ska aldrig mer ta det ordet i min mun. Min bästa vän ska jag hedra genom att välja livet varje sekund. Och till alla som har suicidtankar och försöker dölja dem - snälla gör inte det! Prata om dem! Sök hjälp! Gör det meddetsamma!

2012-05-02 22:14:58 - Elisabeth, hallsnas.lantbruk@gmail.com

Catrin:
Ingen av oss som är här inne trodde väl att det skulle hända... Det är så ofattbart och hemskt så man kan inte tänka. Stor kram!

2012-05-02 12:33:37 - Catrin, kjamiz83@hotmail.com

Hej!
Trodde väl aldrig jag skulle behöva leta upp sidor för oss anhöriga till nån som tagit livet av sig...men nu sitter jag här o vet varken ut lr in! Fick igår kväll veta att min pappa tagit sitt liv...är helt tom i huvudet samtidigt som 700 tankar snurrar runt. Vad gör jag nu? Hur kan jag hjälpa hans sambo? Som egentligen skulle flytta o va den som oxå hitta honom... va händer me allt runtomkring? Att jag är ledsen är bara förnamnet, men är oxå såå arg på honom...men de kanske är en vanlig reaktion?? Han har 2 barnbarn,dock är dom små..men att förklara sen varför morfar inte finns kvar!

2012-05-02 07:55:24 - Susanne, happistar79@hotmail.com

Hejsan! Jag ska börja på ett nytt jobb idag, ska snart gå till bussen och åka till malmö, jag är så nervös och har panik för detta.

2012-04-29 11:34:33 - cecilia (admin)

Hej 52meter och anonym! Jag vet att det finns alldeles för få forum för Er som mår dåligt. Det är väldigt synd! Vår ambition med denna hemsida var och ÄR att även ni som mår dåligt ska få SKRIVA och läsa i flikarna. Jag ber om ursäkt om ni uppfattade mitt tidigare inlägg här som provocerande ang att jag skrev att man inte kan skuldbelägga den som dött i suicid. Det vidhåller jag. Jag har ett stort engagemang att påverka psykiatrin till att bli mer human! Det är en lång väg att gå och kämpa med...tyvärr. Jag har en sida på facebook "PSYKIATRIN - vad GÖRS och vad kan bli bättre?" där kämpar vi för att finna sätt att påverka psykiatrin. Där som här är vi vanliga medmänniskor som kan lyssna men sedan tyvärr bara hänvisa er vidare till den "vård" som finns i dagsläget. Jag vet av erfarenhet att just att BLI LYSSNAD PÅ kan vara en väg ut ur mörkret ni bär inom er. Skriv här igen. Var RÄDDA OM ER! Samt era tankar och måenden passar in här. Kram Cecilia (heart)

2012-04-29 03:19:03 - anonym

Känner EXAKT som dig 52meter!

2012-04-26 01:21:53 - 52meter

Denna sida verkar väldigt bra för efterlevande men var hittar man en sida för oss som mår dåligt och inte hittar någon hjälp. Psykiatrin är bara ett skämt har varit i kontakt med olika vid olika perioder i 15år. Det enda jag fått är lite piller. Dom hjälper lite för stunden men så kommer en motgång så rasar allt igen. Trött det är bara förnamnet vet inte varför jag skriver knappt vad jag skriver.Ledsen detta kanske inte passar in här.Vist man vill ha hjälp men mår man dåligt orkar man inte söka hjälp och söka hjälp och söka hjälp men ingen riktigt hjälper en.Det är inte konstigt att mäniskor tar livet av sig.Jag orkar inte mycket till sorry

2012-04-15 00:17:30 - Trött

Skulle aldrig falla mig in att respektera hans handlingar oavsett hur han mådde då. Aldrig! Aldrig!! Aldrig!!!

Jag minns han med glädje men våndas med sorg. Med dessa inlägg skiter jag fullständigt i hans känslor, ty dessa är borta.

2012-04-14 05:53:49 - Patric, TyroneKOTD@hotmail.com

Saknaden, ensamheten, ångesten kanske känns jobbig - men för den som tagit sitt liv kan allt känts 10 gånger värre än du känner - personen som ej finns mer menade aldrig att såra någon annan så sluta tänka på allt det negativa, var tacksamma över att ni lärt känna en så underbar människa istället och lev ditt liv så som den nu döda hade velat leva sitt.. det är inte av hat för dig/er personen tog sitt liv, utan för självförakt - du kan inte styra vad som hänt så lägg ett leende på läpparna när det känns som svårast å minns hur fantastisk personen du mist var. Hedra han/henne , det är det minsta man kan göra för någon som valt att lämna oss. Mvh

2012-04-13 20:06:45 - Trött

Blir så trött. Över 1 år har gått. Saknaden bara växer. Känns som livet saktar in tillika som allting rusar så förbannat. Ser hela vägen till pension fast man inte är halvvägs, känns inget kul alls. Men vad gör man, tiger, biter ihop och kör vidare. Bitterheten växer och ryggmusklerna i stadig kramp. Kommer en tår om dagen, men den hjälper föga. Känner att man börjar bli otrevlig och innåtvänd. Minsta fel man göra skall ältas bortom förnuftets brant. Ensamheten är stor trots umgänge och familj. Orkar förstås inte förklara vad som fel varje gång, är ju år sedan det inträffat.

Vill ta tag i problemen, få hjälp, men orkar inte ta tag i saken. Smart? Njae, men intelligens har väl inte så mycket med valet att göra.

(Man, 28)

2012-04-05 11:08:11 - Elisabeth

Kram till dig anonym! Då är du lika gammal nu som han var då... Klart att sorgen och saknade gör sig extra påmind.Bra att du skriver av dig.Vi får minnas de fina stunderna. Styrkekramar!

2012-04-03 22:47:55 - anonym

min storebror tog sitt liv pågrund av anabola steroider
vill bara skriva det nånstans. få det ur mig

2012-04-03 22:43:39 - anonym

för 7 år sedan när jag var 11 år tog min 18 åriga storebror sitt liv. sorgen och saknaden är än idag enorm.

2012-04-03 14:07:06 - Helene (admin)

Tack "anonym" för ditt inlägg här. Det är värdefullt!

Vill oxå tipsa om två sidor:
Tjejzonen www.tjejzonen.se
och självmordsguide www.sjalvmordsguide.se

Sköt om er där ute!

2012-03-29 02:57:29 - anonym

Johanna:
Jag fick precis som dig ett dåligt mottagande från BUP och vände mig därefter till ungdomshälsan (ungdomsmottagningen) där fick jag hjälp med min ångest och depression på en gång!
Därför kan jag varmt rekommendera dem!
Stå ut, hjälp finns att få!
//en mycket tacksam och nöjd tjej

2012-03-27 22:58:06 - Kerstin Åhlander-Engström, ahlander-en@hotmail.com

Jag miste min mellandotter, 32 år, i suicid d. 17/3-11. Kon va patient i öppenpsykiatrin, som jag f.ö. har mkt att anmärka på. Jag väntar ännu på at få ut hennes journalkopior som jag begärde 2/12-11. Jag har kontaktat ansvrigt komunalråd som hänvisade till patientnämnden som meddelat mig att jag ska få kopiorna, men det dribblas och förhalas: man får inte ge ut alla uppgifter i journalen,"att dessa kunde utnyttjas på fel sätt" bl.a. VAAA??? Det värsta har ju redan hänt!!!Jag har haft telefonkontakt med enhetschefen på psykiatrin två ggr om dessa "problem", det låter som man vill göra en selektiv censurering i journalkopiorna. Jag förstår och respekterar om min dotter sagt ifrån om att inte ge ut från journalen, men annars då?? Någom som vet vad som gäller???? Jag har idag sökt denne enhetschef igen, 2ggr. Jag vill oxå vara med och påverka psykiatrin! Jag bor i Västerås. Kram till er <3 (heart)

2012-03-27 16:24:09 - Helene (admin)

Hej Johanna och Michael!

Michael:
Beklagar din sorg. Så fruktansvärt att mista någon så plötsligt. Vi här vet hur det är att mista någon fast under andra omständigheter. Du är givetvis oxå välkommen här. Vet att det finns en del nätverk för personer som förlorat anhöriga (vi saknade dock ett specifikt för suicid och startade denna sidan). Har letat lite på nätet och hittat www.vimil.se/. Kanske ännu ett ställe att söka andra med liknande erfarenheter?

Johanna:
Tack för de fina orden. Det värmer! Jo, det är hemskt att du känner att du inte kan nå fram till dina psykologer på BUP. Har du sagt det du skriver här rakt ut till psykologerna?Om inte gör det! Om du fortfarande inte känner att du får hjälp fundera över följande: Har du prövat att prata med någon på en ungdomsmottagning? På www.umo.se kan du söka reda på den som finns närmast dig. Ett annat tips är skolkurator. Och på denna sida www.skl.se/psynk/om-psykisk-halsa/for-dig-som-ar-b... , finns en hel lista på vart man kan vända sig som ung med dåligt mående. Ge inte upp! Även du är så klart hjärtligt välkommen att skriva här igen.

Kram Helene (admin)

2012-03-26 23:33:48 - johanna, nnnml@live.se

Tack ni fina för denna underbara sida. Ni gör det så mycket svårare för oss att lämna de jordliga livet.
Kommer också med en tanke: jag som 15 år med 5 års erfarenhet av BUP känner mig nu tvungen att överdriva mina självmordstankar för att få ordentlig hjälp.
Jag tvingas påstå att jag VILL dö när allt jag vill är att LEVA och MÅ BRA. Men får jag inte den hjälp som krävs så kommer jag inte leva så länge till men det värkar inte riktigt nå fram till mina psykologer. Är det inte hemskt att det ska vara så?
Kram på er alla, fortsätt att kämpa (skicka gärna mejl) (flower)

2012-03-22 08:05:54 - michael andersson, mickelilleby@live.se

hej jag miste min sambo i en trafik olycka jan 2011 och min 2 mån bebis blev svårt skadad men är nu frisk förklarad tack gode gud för det. sen har jag haft en kamp med myndigheterna om den lille men jag vann tillslut jag har haft ett rent helvete och jag undrar om det finns liknande händelser och jag skulle gärna vilja träffa folk som har råkat ut församma sak jag bor i gbg ha det bra allihop

2012-03-17 15:44:24 - cecilia(admin)

Hej,
ville bara skriva en rad att jag tänker på er som har mist och er som mår dåligt. Varm kram Cecilia (heart)

2012-03-16 14:46:16 - Helene (admin)

Victor.
Skickar en kram genom cyberspace. Det där VARFÖR gnager i oss efterlevande och tankarna på allt vi skulle/borde/kunde gjort. Det gör så ont och är så obegripligt.

Du är inte ensam. Om du tycker om att skriva av dig eller vill finna andra som förstår rekommenderar jag vår facebookgrupp Vi Som Mist I Suicid. Där är vi drygt hundra personer nu med likande erfarenheter och gruppen är sluten. Bara ett tips.

Du är givetvis jättevälkommen att skriva här igen med.

Hoppas att fler pappor, pojkvänner, makar, bröder, vänner ser ditt inlägg och oxå vågar skriva här. Helene

2012-03-13 21:50:19 - Victor, titan@live.se

Jag går runt och mår hur dåligt som helst,kan aldrig komma över min enda sons död,jag hade bara honom fram tills han tog sitt liv..Jag håller hans ljus tänt för jag lovat honom att aldrig låta hans ljus slockna.Jag dras till hans grav och känner mig helt slut när jag går därifrån.Jag upplever hans bortgång som mitt livs största tragedi,jag ser ingen mening i mitt eget liv numera,jag vet vad som har hänt men kan omöjligt förstå att min enda son ligger i graven.Det dyker upp alltid ett och samma ord VARFÖR men inget svar får jag...Tack för jag fick skriva några ord,en förstörd Pappa!

2012-03-05 09:58:09 - Elisabeth, hallsnas.lantbruk@gmail.com

Till Anonym:
Du är inte ensam om att känna så.Min son ville inte bli vuxen. Han var rädd för allt ansvar och hur han skulle klara av framtiden. Han slutade kämpa och tog sitt liv. Ändå hade han alla förutsättningar att få ett bra liv. Han var en jättefin kille. Men han kunde inte se det själv

Är det så att du inte heller ser vem du egentligen är? Trasigt kan bli helt. Ta hjälp av andra och försök inte vara duktig och klara allt själv. Du är oändligt värdefull! Kram.

2012-03-04 02:47:19 - Anonym

Känner mig just för tillfället bara så jävla trasig.
Jag vet varken ut eller in längre.
Snart 19 år om bara några dagar och jag känner bara ångest utöver de hela.
Snart studentet om bara några månader och jag känner att jag bara vill gråta.
Jag är långt ifrån redo, Jag tror inte att jag kommer att klara av de här med framtiden. Den skrämmer livet ur mig...

Ville bara få ur mig de..

2012-02-27 14:46:02 - Helene (admin)

Hej T!
Jag känner inte dig och jag vet inget om din situation, men du ska veta att jag (och många med mig) bryr mig. Jag känner smärta och desperation i dina ord. När jag läser hör jag "snälla någon rädda mig, det gör så ont och jag härdar inte ut mer". Hör jag rätt?
Får du någon hjälp med det du känner? Jag vet inte om du har kontakt med vården och visst hör man ofta att den är undermålig, men alla stenar måste vändas på när man mår så här akut dåligt. Ring sjukvårdsrådgivningen på 1177 och fråga vart du ska ta vägen, ring till vårdcentralen eller psykakuten. Visst skulle du ringt om du hade ett benbrott... Precis som vi behöver operera bort en blindtarm eller behöver penicillin eller en vanlig nässpray så kan vi behöva hjälp med psykiska biten. Man kan behöva mediciner för att återställa en naturlig balans av signalsubstanser i hjärnan eller något som tar udden av ångesten. Och man kan behöva råd och strategier precis som vi kan behöva plåster och glasögon. När man är deprimerad börjar man tänka på sätt man inte annars gör för att det är obalans i systemet. Försök tänka att du just nu är sjuk, behöver hjälp och inte ska ta några radikala beslut förrän du kan tänka och känna som DU utan ångest och depression. Sök hjälp eller be en vän hjälpa dig att söka hjälp. Du kan tex skriva ett långt sms till någon du har förtroende för och förklara hur du känner och att du behöver hjälp att hitta hjälp. Om du inte har någon kanske du kan ringa tex Nationella hjälplinjen; 020-22 00 60. (Alla dagar 13-22.).
Vi som har denna sida (jag och Cecilia) är inga experter eller läkare. Vi är medmänniskor som vet hur det är att förlora någon i suicid och vill göra vårt bästa för att hjälpa andra - både de som är självmordsnära och de som har förlorat någon. Du skriver att du har skuldkänslor, handlar de om någon du förlorat eller om din känsla av att vara till last? DU ÄR VÄRDEFULL! Fortsätt andas och ge inte upp. Ta inte ditt liv! Vänd på alla stenar och skriv gärna igen.
STYRKEKRAMAR Helene admin

2012-02-27 00:49:29 - T

Jag orkar inte må så här jävla dåligt, jag orkar inte med min ångest, jag orkar inte med mina skuldkänslor, jag orkar inte känna mig värdelös och framförallt orkar jag inte med mig själv! Jag orkar inte, jag orkar inte, jag orkar inte... Vad ska jag göra?

2012-02-24 10:29:49 - Yvonne

Bra skrivet Kerstin Å.Precis så här är det. Min son fick ej heller rätt hjälp, utan bara utskrivet tabletter efter tabletter, och ingen uppföljning.Vi måste alla tillsammans förhindra suicid och hjälpa alla som har dessa tankar.Framförallt psykvården göras bättre.Min son gick ifrån 18/1 2012 och det är så fruktansvärt grymt. Att han inte kom och sa något? man känner sig så maktlös.

2012-02-23 10:57:28 - Kerstin åhlander-Engström, ahlander-en@hotmail.com

Hej!
Jag såg er länk i Vi som mist i suicid. Min älskade dotter, Mi@ 32 år, gick bort 17/3-11, utan att ha fått nån större/rätt hjälp av psykiatrin. Jag har två levande vuxna döttrar med fina barnbarn. De är solarna i mitt liv. Jag blev så glad av att se er intention med sidan...jag vill oxå vara med och ändra framför allt psykiatrin, jag vill allra helst vara med och PÅVERKA i en annan riktning, just för att som ni oxå säger; förhindra suicid...ett suicid är mkt kostsamt, för den sicide för anhöriga MEN det är OTROLIGT dyrt för samhället oxå! DET ÄR ALDRIG ETT VAL DEN SUICIDE GÖR! DEN SER BARA INGEN ANNAN UTVÄG UR SIN MENTALA SMÄRTA, SITT MÖRKER, KÄNSLAN AV ATT VARA ENSAM, KÄNSLAN AV ATT VARA EN BELASTNING FÖR OMGIVNINGEN, man vill inte belasta anhöriga/vänner, knappt "vården" heller, eftersom det ff är så tabubelagt att prata högt om!! MER UPPLYSNING, i media, på allmänna platser...finns mkt att göra här!! Jag har oxå flera synpunkter på hur man kan förbättra inom psykiatrin, MEN då behövs påverkan på andra instanser...Jag uppskattar ert initiativ!!...maila mig gärna/Kerstin

2012-02-16 10:20:02 - cecilia(admin)

Yvonne,
all värme till Dig. Vilken fin dikt. Den trappan skulle jag med vilja springa upp i och hämta hem min bror...Kram (heart)

2012-02-12 11:07:12 - yvonne, y.ringbom@telia.com

En fin dikt till min son som gick bort 18/1.
OM TÅRAR KUNDE BYGGA EN TRAPPA,OCH MINNENA EN GRÄND, DÅ SKULLE JAG GÅ RAKT UPP I HIMLEN OCH HÄMTA HEM DIG IGEN

2012-02-06 15:36:34 - Helene (admin)

Känner för er alla tre - Domman, Yvonne och Lc.
Ge inte upp! Det GÖR ont. Det finns tyvärr ingen snabb och bra lösning på det ni går igenom just nu. Det tar inte bara slut en dag och så är man färdig med sorgen och saknaden. Men man kan med tiden lära sig leva med det och hantera det annorlunda.
Lc och Yvonne - för er är det så oerhört nära i tid. Det är en akut kris i början. Men det kan bli en del av ett vardagligt liv längre fram - att man minns dem, att man har kvar glada och sorgsna minnen, att sorgen finns med men inte dominerar ens liv. Domman - så dör gör ofta sorgen, kommer i vågor, ibland starkare och ibland svagare.Och som du själv skriver - "styrka!!!"

Sök styrka i andra: bra vänner, proffisionella, grupper på nätet eller tex SPES.

STOR KRAM (heart)

2012-02-05 16:24:43 - Lc, Lindsayerinchamberlain@hotmail.com

Hur ska man ta sig igenom den här smärta?
Min sambo har lämnat världen, mig och familjen utan någon förklaring.
Jg har så ont i hjärtat. Ont i själen. Jag ser inget ljus längre. Allt är hopplöst och meningslöst.
Vi hann aldrig skaffa barn eller köpa hus. Och nu är vardagen så tom. Dagarna kommer och gå men inget är som vanligt.
Alla säger man måste hitta ett nytt sätt att leva. Men jag vill inte. Jag var lycklig med honom. Vi hade hittat varandra i världen. Livet var äntligen bra. Men nu finns han inte mer. Han är borta.
Hur aka jag komma över detta? Jag vill inte det här.

2012-02-05 09:01:28 - yvonne, y.ringbom@telia.se

Hej! Mist min älskade son för 3veckor sedan. Kan inte fatta varför? Han var så fin och snäll. Han kommer alltid vara med mig i mina tankar och hjärta för evigt.Saknar dig så.......

2012-02-04 18:56:10 - domman, DOMMAN78@HOTMAIL.COM

Till alla er som mist i suicid, styrka!!!
Miste min älskade bror för ca 1.5 år sedan, känns som ett par månader sedan.
Älskade honom innan han föddes, mer än mitt eget liv.
Vi hade bråkat, men han visste att det bara var vi, vi två mot allt det jobbiga, han lovade att aldrig lämna mig.
Nu ör mina vingar klippta, och en konstig kyla har spridit sig i mig, en "jag orkar inte mer" kyla.
Jag har många ggr tänkt att jag vill förenas med min bror, men jag skulle ALDRIG utsätta någon för denna fruktansvärda sorg, skuld och saknad som jag upplevt under denna tid..
Jag har levt ett väldigt hårt liv, sett hört och upplevt saker man hälst ska slippa.
Inget av detta väger upp denna fruktansvärda känsla, jag kommer aldrig bli den samma.. Saknadenoch smärtan har tagit proportioner jag äldrig känt, ett tag levde jag på gränsen till galenskap..
Jag saknar min älskade, roliga, vackra, mjuka, underbara poperto..
Robert jag älskar dig..
Din syster D,

2012-02-03 12:57:56 - Helene (admin)

Cecilia.
En stor varm kram till att börja med. Jag förstår det där med att det fanns planer för framtiden, det hade min bror med...
Du är jättevälkommen att skriva mer här och att gå med i vår grupp Vi Som Mist I Suicid på Facebook om du inte redan är med. Ta hand om dig! (heart)

2012-02-01 12:00:35 - Elisabeth, hallsnas.lantbruk@gmail.com

Cecilia:
Varmaste kramar till dig! (heart)

Det blir så många varför...
Fortsätt att skriva. Det hjälper mitt i den ofattbara sorgen och saknaden.

2012-01-31 23:42:35 - Cecilia, crazylikit1@gmail.com, domkallarhennec.blogspot.com

Min älskade finaste dotter gick bort den 25 jan 2012. Känner jag henne rätt så var det inte meningen. Hon visste inte vad hon gjorde. Hon hade planerat inför framtiden. Hon kommer vara älskad och saknad som ingen annan. Min finaste finaste lilla flicka. Så vilsen. Så ensam i sina tankar.
Mamma (heart)

2012-01-30 13:16:28 - Helene (admin)

LC!
En stor styrkekram först av allt.
Tyvärr kan det vara så, att det sker väldigt oväntat. Vi är flera som varit med om det. Min bror var 24 och vi fick aldrig minsta förklaring eller tecken på att han mådde dåligt.
Det som hände var INTE ditt fel. Vi börjar alla leta efter tecken vi borde sett och tänka på allt vi skulle gjort annorlunda, men vi kan inte veta allt och råda över allt tyvärr.
Jag tycker att du, när du orkar, ska gå med i vår facebookgrupp Vi Som Mist I Suicid om du inte redan är med. Där kan du läsa vad andra skriver och kanske hitta kontakter med andra som är/varit i din situation och förstår.
Rekommenderar även www.spes.se/.
Och försök inte vara starkare än du är och klara dig själv, sök dig till vänner och familj åtminstonde via telefon eller chatt, men hellst öga mot öga och med kramar...

Varma kramar Helene (heart)

2012-01-29 16:06:16 - cecilia(admin)

Hej Hanna och LC.
Läser vad ni skriver.
Hanna, hör av dig till Elisabeth, det låter som en bra idé med grön omsorg. Varma kramar till dig Hanna(ingen ska behöva mötas av en så usel psykiatri som du mött...detsamma hände min bror) (heart)

LC,
att förlora en älskad i suicid gör så ont, så många olika känslor väller ut. Ta en känsla i taget. Jag vet att det är omänskligt svårt. Att din sambo dog innebär inte att det var dig han ville lämna. Jag tror att hans psykiska smärta blev för stor. Vilket är oerhört tragiskt. Han skulle ha mött en bättre psykiatri. Varm kram Cecilia (heart)

2012-01-28 21:59:33 - LC, lindsayerinchamberlain@hotmail.com

Min sambo tog livet av sig den 2 jan 2012.
Jag vet inte vad jag ska göra. Jag är så ensam. Han har kämpat mot depression. Vi trodde han började bli bättre. Jag pratade med honom kl 11. Se kom hans moster hem till oss kl 19:38 och jag kunde se på henne att något hade hänt. Jag började skrika "vad har hänt". Hon svarade att han sköt sig själv.
Hur kunde detta hände? Han var bara 27. Vi var så kär i varandra. Vi älskade varandra så mycket. Han har lovat att aldrig lämna mig. Han ska alltid stå vid min sida.
Jag förstår inte. Han skrev inget. Sa inget. Han är bara borta. Han har lämnat mig.
Jag har ingen familj här. Jag hade bara honom. Hur kunde detta hände?

2012-01-17 13:03:03 - Hanna, hnny.blogg.se

Och du är aldrig ensam. Kämpa, håll ut.

2012-01-17 13:02:13 - Hanna, hnny.blogg.se

hnny.blogg.se/2011/april/utkast-april-30-2011.html Om jag kan hjälpa någon så är det här min historia. Jag förlorade min pojkvän i våras. Och har börjat att nästan leva igen, jag har många läsare som påstår att det har hjälpt dom att läsa min blogg. Så hanna, om det kan hjälpa så kan du kanske titta in. Jag önskar dig all lycka.

2012-01-15 14:09:19 - Elisabeth, hallsnas.lantbruk@gmail.com

Hej Hanna!
Jag blir så ledsen när jag läser vad du skriver. INGEN borde behöva känna sig ensam. Ska det vara så svårt att visa omsorg om varandra? Krama, lyssna och ta sig lite tid? Jag är lantbrukare och i LRF talas det mycket just nu om "Grön omsorg". (Googla gärna på det om du inte har hört talas om det)Tror du att det är något som skulle kunna hjälpa dig? Kontakta oss gärna om du orkar. Kram.

2012-01-15 01:08:41 - hanna

Läkaren frågade hur det hade känts med att personalen kom och tittade till mig varje kvart, jag svarade att det inte känts nånting alls för ingen hade kommit en endaste gång. "Ska se över saken" svarade han. Jag tog även upp att överenskommelserna med medicinerna inte fungerat. "Ska se över saken". 3 dagar till här står jag inte ut sa jag. Han frågade vad jag behövde och jag svarade "personal som sköter sitt jobb och överenskommelser som fungerar."
Jag inser ännu en gång att här får man ingen hjälp, psykiatrin är tyvärr stället där man bara ska förvaras, skyddas från sig själv, man får lite mer ångest på köpet bara.
Inte En enda gång har någon frågat hur jag mår.
Aldrig har jag känt mig såhär oerhört ensam.

2012-01-14 20:56:10 - hanna

Jag bara undrar, när man har extrem ångest att man inte står ut, var ska man vända sig när man inte har vänner eller släkt som kan stötta och förstå och när inte psykvården bryr sig? Jag känner mig helt ensam

2012-01-13 11:31:39 - cecilia(admin), vsmis@live.se

Camilla,
all min värme till dig. Önskar jag kunde trösta. Min bror har en dotter. Hon förlorade sin pappa i suicid då hon var 5 år...antar att hon kommer känna som dig då hon blir äldre...hon saknar honom så. Varma kramar till Dig Camilla. Cecilia (heart)

2012-01-12 22:16:50 - Camilla, milla_1974@hotmail.com, www.lyckofamiljen.blogspot.com

Hittade hit via FB i en sluten grupp.

Jag förlorade min pappa oktober 1984 i suicid.
Jag var då 10 år.

Saknar honom

kommer alltid göra det.
Mina barn kommer Aldrig få träffa honom.

2012-01-12 05:34:22 - Lena

Har rett upp det ska det stå :-)

2012-01-12 05:33:42 - Lena

Har ett upp det. skönt

2012-01-12 04:46:27 - Lena

Har ställt till mitt liv så mkt att det inte finns någon återvändo

2012-01-11 13:58:31 - j_sveko1992, hsvekog@yahoo.com, www.online-zuma.com/memory-zuma-games.html

Gott Nytt AR 2012!

2012-01-02 11:22:26 - Elisabeth, hallsnas.lantbruk@gmail.com

Tack för kramar och varma tankar. Jo, jag har hittat Facebookgruppen också. Värdefullt att möta andra i samma situation. Har aldrig varit i kontakt med psykiatrin men har sedan Samuel dog hört väldigt många som är besvikna på bemötandet där. Är det så illa som det låter? Finns det ingen kärlek och förståelse alls? Finns det någon som har något positivt att säga om den? Någon som har fått den hjälp ni behövt? Johanna: Nej, det är inte så enkelt. Man behöver verkligen någon som stöttar, puffar och drar. Kram.

2012-01-02 04:49:54 - Johanna

Helene & Cecilia:
Just nu så är jag nere i en svacka igen, har ingen lust med något och känner mig deprimerad, försöker slå bort dumma tankar och stå emot impulser. Jag har chattat med några cybervänner och de tycker jag ska lägga in mig, men jag vet att jag kommer må mycket sämre där så jag undviker det in i det sista. Jag hoppas jag kommer må bättre snart, en del av min familj säger att jag bara ska rycka upp mig och ta tag i saker..lite irriterande för det är inte så enkelt. Kram! Tack för att denna sida finns, den behövs verkligen!

2012-01-01 22:24:01 - cecilia, admin

Johanna, tack för att du delar med dig här. Det är bedrövligt att psykiatrin får fortsätta vara så här usel! Hur mår du nu? Får du någon hjälp? Var bor du? Kram Cecilia
Elisabeth, tänker oxå på dig. Fint att du skriver här. Se även vår grupp på facebook "vi som mist i suicid" den är till för alla som förlorat och även för er som mår dåligt. (heart)

2012-01-01 20:12:36 - Helene (admin), www.vsmis.dinstudio.se

Johanna: hur mår du nu? Dina erfarenheter är värdefulla. Och DU är värdefull!
Elisabeth: stor kram! Och tack för att du skriver här du med.

2012-01-01 19:13:33 - Johanna

Elisabeth:
Ja det är det jag menar, inom psykiatrin vet jag INGEN som bryr sig om sina patienter. Det är iallafall mina upplevelser sen 10 år tillbaka. De hade platsbrist en gång och då valde dom att slänga ut en självmordsbenägen kvinna, hon bad om att få stanna men hon fick bara till svar att hon visst skulle klara sig. Jag drar mig in i det längsta att kontakta psyk, får bara en känsla av enorm ensamhet och mer ångest. Tragiskt! Många kramar till dig!

2012-01-01 13:54:56 - Elisabeth Larsson, hallsnas.lantbruk@gmail.com

Johanna: Menar du att ingen bryr sig? Det låter fruktansvärt! Det gör så ont i mig. Vi måste hjälpas åt att ändra på det här. Vad behöver du för att verkligen vilja leva? Kramar från en som mist sin pojk för att han inte orkade leva.

2011-12-30 22:34:45 - Johanna

Jag låg inne på LPT pga att jag var suicidal, jag stack när jag skulle förflyttas från länsakutavdelningen till min avdelning där jag bodde. skötaren som följde med hindrade mig inte. Ingen ringde polisen. Jag ställde mig på en bro och tänkte hoppa, det var en förbipasserande som ringde polisen. Om jag verkligen ville dö så skulle jag väl vara lite smartare, något i mig ville leva ändå, men tänk om det var någon annan.

2011-12-23 11:14:06

En man hade en föreläsning för ungefär 500 ungdomar. Han tog fram en 500-lapp och frågade:
- Är det någon som vill ha den här?
Alla räckte givetvis upp handen.
Han knölade ihop den och frågade samma sak. Alla räckte upp handen.
Han stampade på den och frågade samma sak. Alla räckte upp handen.
Då sa han:
- Det här ska ni ta lärdom av, för hur ful och smutsig någon än är så har den fortfarande samma värde.

2011-12-17 17:00:59 - Helene (admin), www.vsmis.dinstudio.se

Det närmar sig jul och jag vet att så många saknar och sörjer jättemycket när familjerna samlas. STOR KRAM TILL ER ALLA!

(heart)

2011-11-29 16:59:26 - Helene (admin), www.vsmis.dinstudio.se

Johanna!

Jag vet hur ont det gör. Som storasyster vill man kunna skydda och hjälpa och efter ett självmord har man miljoner av tankar på vad man skulle fattat och vad man skulle gjort. Det gör så oändligt ont. Och jag tror att du (precis som oss andra) gjorde det du kunde med den vetskap du hade. Inte ville du att det skulle gå så här, så klart.
Hur länge sedan är det hon dog? Vilken hjälp får du att hanter det?
Du får gärna skriva här igen och jag tipsar även om vår facebookgrupp vi som mist i suicid.
Sköt om dig! Kramar från ännu en ledsen storasyster - Helene (admin)

2011-11-29 14:39:41 - Johanna, johsu204@student.liu.se

Min älskade syster valde att inte leva mer. Den sanningen gör så otroligt ont. Jag borde gjort något annat, jag borde förstått, jag borde sagt andra saker. Jag älskade henne så och litade så på henne. Hon var en klippa och nu har hon övergett mig. Jag hoppas så jag får träffa henne igen.
En mycket lessen storasyster som misslyckades

2011-11-07 18:51:38 - Helene (admin), www.vsmis.dinstudio.se

Hej Ylva!

Beklagar din stora sorg.

Ser att du söker andra med liknande erfarenheter. Jag har några tips:
Vi som mist i suicid på Facebook.
SPES olika möten runt om i landet www.spes.se
Och så står ditt inlägg så klart kvar här så någon kan se det.

Sköt om dig!

2011-11-06 08:13:07 - Ylva, ylvispylvis@live.se

Hej min son tog sitt liv den 24 dec 2010. Jag vill ha kontakt med anra i östergötland som råkat ut för samma sak. Utåt sett var han en glad positiv kile. Men inom sig hade han ett helvete. Han efterlämnade ett brev. Å jag belv så förvånad att han känt så.

2011-10-21 19:13:43 - Helene (admin), www.vsmis.dinstudio.se

Mia!

Beklagar din sorg. Två månader är en väldigt kort tid. Sorg tar tid, tyvärr, och har många faser.

Tips på att hantera ilska:
¤ skriv av dig tex i brev till din vän eller i en dagbok.
¤ motion av valfri sort, det kan tex vara skönt att trampa av sig ilska på spinning
¤ prata/maila/chatta med andra som varit med om samma sak och kan förstå. Din ilska är helt ok.
¤ måla, sjung eller annat kerativt
¤ skäll på den du saknar, på dem som inte förstår eller hela världen i ensamhet, men högt. Gör ilskan till ord.

Det finns inget "rätt sätt" att sörja efter ett självmord. Du får känna allt det där du känner, det är ok.

Sköt om dig och välkommen att skriva här igen. (flower)

2011-10-21 08:42:16 - Mia , miabulow@hotmail.com

Hej. Jag är 23 år gammal och min bästa vän tog livet av sig för ca 2 månader sen. Eller som hans mamma presenterar mig hans "själsfrände". Vi har varit bästa vänner sedan vi var små och jag förstår ingenting. Är helt förvirrad, bort tappad och framför allt ensam. Men det är väl bara mest en känsla.. Jag undrar för er som gått och går igenom detta, hur gör ni med all ilska och så som ni bygger upp? Jag är så arg inombords men har inget sätt att ventilera ut det på.. Om det finns någon med några tips där ute på hur man hanterar detta eller tar sig igenom det så får ni gärna dela med er.. För jag vet inte vad jag ska göra längre..

2011-10-13 16:10:05 - Helene (admin), gurkan04@live.se, www.vsmis.dinstudio.se

Hej Mia!

Jag vet vad du menar. Min bror visade aldrig något heller i förväg. Han hade jobb, skulle gifta sig och letead hus. Två dagar innan han dog tittade han ut vilka bestick de skulle önska sig i bröllopspresent. Så chocken var total. Och jag kände också mycket skuld över att jag inte sett/förstått/räckt till.

Maila mig gärna.

2011-10-12 20:02:56 - Mia

Jag är 24 år och min storebror som bara var 28 år tog livet av sig för en månad sedan. Jag kan inte förstå varför han kunde göra den, vad var de som skedde. De var på en måndag kväll som han hoppa från en bro. På söndagen hade han pratat med mamma om att han skulle ta hand om henne när hon blev gammal o samma dag hade han prata med min andra bror som om inget var fel. Han verkade glad och uppåt. Han hade ganska nyligen köpt en ny lägenhet och fått sålt sin gamla. Allt verkade ju så bra och han verkade ha de bra. varför gjorde han då så? vad skedde?

Jag är så förrvirrad, o ledsen och vet inte vad man ska känna. Känner sådan skuld över att jag inte hade mer kontakt med han, om jag hade ringt oftare hade de hjälpt. Om jag hade kommit dit oftare hade han då fortfarande varit här?.. De är så otroligt hemskt att han nu är borta för alltid och att jag aldrig kommer få se min storebror mer. Han var ju bara 28, livet hade ju precis börjat.

2011-10-11 10:01:38 - Helene (admin), vsmis2@gmail.com, www.vsmis.dinstudio.se

Nu finns det ett nytt inlägg i bloggen med flera intressanta länkar!

(flower)

Helene

2011-09-24 12:29:59 - cecilia (admin), vsmis@live.se

Hej alla!
Hoppas att ni kan njuta en del av den fina höst som landat i vårt land. Ta hand om er,
Kram Cecilia (heart)

2011-09-12 07:21:36 - Cecilia, vsmis@live.se, www.vsmis.dinstudio.se

Älskade fina Johan. Idag hade du fyllt 39 år...om du levt. Idag tänker jag extra mycket på Dig, du fina människa. Jorden är fattigare utan Dig.
/Din syster evigt (heart)

2011-09-10 09:37:19 - Helene (admin), vsmis2@gmail.com

Idag är det suicidpreventiva dagen!

LÄS MER I BLOGGEN.

(flower)

2011-09-05 15:00:32 - Susanne

Tack för era fina ord. Kram S.

2011-09-05 08:14:52 - cecilia(admin), vsmis@live.se

Hej Susanne!
Bra att du hittat hit. Att sätta ord på sina tankar är ett första steg. Modigt av dig! Här på sidan kan du läsa i de olika flikarna och kanske hitta något som du tar till dig. Jag tror just känslan av ensamhet är väldigt svår. Att möta andra i sin egen situation kan vara läkande i sig. Skriv här igen, du är alltid välkommen hit! Kram Cecilia (heart)

2011-09-04 19:41:49 - Helene, vsmis2@gmail.se, www.vsmis.dinsstudio.se

Hej Susanne!
Välkommen hit. Det låter som om du har kämpat länge och fortfarande kämpar. Även om allt känns hopplöst och nattsvart ibland kan det bli tusen gånger bättre längre fram. Ge inte upp! Och skäms inte över att behöva medicinera, det är en hjälp på vägen.
Fortsätt kämpa! (flower)

2011-09-04 17:56:30 - Susanne

Hej. Jag är en tjej på 32 år som varit mobbad nästan hela skoltiden. Haft många motgångar i livet. För ett år sedan förlorade jag mitt jobb, det var det enda som betydde nåt för mig, jobbet. Jag har aldrig haft vänner eller föräldrar som funnits där, de har alltid varit frånvarande. Ja förra året fick jag mina första självmordstankar, då jag förlorade jobbet, visste inte hur jag skulle klara mig med ekonomi och akassa och allt. Var rädd för att bli hemlös, planerade först att göra mig av med alla prylar, lägenhet o sedan flytta ut på gatan. Men jag fortsatte leva och har nu ett nytt jobb, sålänge det varar. Ville bara skriva detta. Försöker må bra, tar medicin tyvärr. Försökte strypa mig med en elsladd, men gjorde det inte. Lever än. Mvh S.

2011-09-02 19:53:43 - Helene (admin), vsmis2@gmail.com, www.vsmis.dinstudio.se

Lillstrumpa, Sanna och Therese. Varma kramar till er alla tre.
Sorgen är kärlekens baksida. Det är därför den gör så ont Lillstrumpa. Och jag förstår att du använder kläderna, man håller fast i varje liten del och lukt så länge det går.
Sanna, döden är inte bättre. Det låter som om depressionen försöker övertala dig, så lyssna inte på det örat. Det kan bli bättre och det kan till och med bli bra även om det aldrig blir det samma igen. Det finns ett före och ett efter. Ge inte upp!
Therese, för dig är allt ännu så färskt. Det blir bättre men så långsamt att det knappt märks för en själv förrän långt senare. Ibland pratar man om "sorgeåret" men sorgen tar inte slut barab för att det gått ett visst antal dagar, det vet den inget om. Men med tiden förändras den och även om den gör ont blir den mer hanterbar och mer molande än akut ilande om du förstår vad jag menar.
Ta hand om er alla tre! (flower)

2011-08-28 17:04:47 - cecilia, admin, vsmis@live.se

Hej Lillstrumpa,
om du vill får du maila mig.
KRAM Cecilia (heart)

2011-08-27 15:26:01 - Lillstrumpa

Min syster och jag skiljdes åt som ovänner. Vår fina syskonkärlek försvann långt innan hon dog. Jag var så arg på henne. Och hon var så arg på mig. Våra sista ord till varann var inga vackra ord. Ibland undrar jag om jag var en del av hennes självmord. Om jag kanske var en av de skyldiga. Hon kanske vill att jag ska lida nu. Hon skrev inga avskedsord till mig, bara till mamma. Jag önskar hon hade skivit nåt till mig också. Bara nåt litet. Jag önskar att jag fick träffa henne en sista gång så vi kunde förlåta varandra. Jag förlåter henne, då borde väl hon förlåta mig?

Jag vill veta var hon är nu, kan hon se mig? Kan hon tänka, känna? Var tar man vägen efter döden? Jag tror inte på gud eller på nåt liv efter döden. Men man kan ju inte bara försvinna?

Min syster hade isolerat sig totalt från omvärlden. Hon ville inte ha kontakt med någon. Eller var det tvärtom? Kanske var hennes största önskan att någon skulle se henne? Men hon ville inte ha kontakt med någon i vår familj, inte ens mamma. Hon sa till mamma att hon inte ville ha kontakt med någon av oss.

Det gick en hel vecka innan mamma förstod att något var väldigt fel. Hon låg död i sin lägenhet en hel vecka. Helt ensam.Hennes kropp hade börjat ruttna, polisen sa att hon var svart i ansiktet. Jag är glad att mamma och pappa inte hade nyckel till hennes lägenhet. Tänk om de hade hittat henne?

Jag glömmer aldrig hur det luktade i hennes lägenhet. Likstanken är fruktansvärd, jag kan fortfarnade känna den om jag tänker på det. Det var så hemskt att röja och städa ur hennes rum. Jag fick dåligt samvete när jag sålde hennes möbler. Tänk vad förbannad hon skulle bli om hon kom tillbaka och vi hade sålt hennes grejer?

Jag använder en del av hennes kläder. En del kanske tycker det är sjukt, men jag gillar att bära hennes kläder. Då bär jag en del av henne, hon blir en del av mig.

Oj, nu skrev jag allt det här utan att tänka. Tårarna bara rinner. Vad är egentligen sorg? Och varför gör den så ont?

TACK för att denna sidan finns!
STORA KRAMAR till alla som har mist någon de älskar! (heart)

2011-08-26 10:42:57 - cecilia, admin

Therese:
Att känna skuld har jag oxå gjort. Att inte jag som storasyster kunde rädda min bror. Alla dessa känslor får vi lära oss att leva med tyvärr. Jag känner med dig. Det är aldrig ditt fel att han dog. Även om jag kan förstå att det kan kännas så. Så småningom kommer du kunna se tillbaks på de fina stunder ni hade. Även om SAKNADEN alltid kommer bo i ditt hjärta. Kram Cecilia
Sanna:
Att förlora sin BROR är att förlora en stor bit av sig själv. Det gör så innerligt ont. En känsla bara ett annat syskon kan förstå...såsom jag kan förstå dig. Jag tänker ofta på allt som skulle ha kunnat bli. Alla stunder vi nu kunnat ha tillsammans. Om han bara vore kvar HÄR. Jag har tyvärr inga ord som kan trösta. Vår sorg och saknad kommer vi få bära i våra hjärtan själva. För resten av våra liv. Men du, hur ont det än gör så tror jag att din bror velat att DU stannar kvar i livet.
VARM KRAM Cecilia (heart)

2011-08-25 23:40:48 - Sanna, zannazezz@hotmail.com, tillminneavrobban.bloggspace.se

Jag förlorade min älskade storebror för 6 år sen. Han tog livet av sig. Han blev 24 år. Saknar honom mer och mer för varje dag som går. Sorgen är som ett sår som aldrig läker. Jag vet inte hur jag har klarat mig så länge. Han kunde alltid få mig att le och må bra. Nu är jag så ensam..deprimerad, ledsen för det mesta. Ibland undrar jag om inte döden är bättre, då kanske jag få vara med min bror. En del av mig är för alltid borta.

2011-08-25 20:59:23 - therese, therese.pahlberg@gmail.com

VARFÖR???? Varför lämnade du mig o din son för exakt 1 år sedan igår:'( varför bråkade vi o varför tog jag inte bättre hand om dig? Jag ÄLSKAR DIG SÅ!! Kan inte fatta du är borta. Hur kunde detta få hända? Ibland känns skulden outhärdlig att leva med. Jag lever vidare för jag MÅSTE, för vår sons skull. Men glädjen t livet den försvann med dig.

2011-08-06 00:48:37 - Julia, julesblues@live.se, julesblues.blogg.se

Vet inte vart jag ska börja men jag kan ju säga att just nu är jag i en nedåtgående spiral som bara skriker "varför!?" och jag får aldrig ett svar. Min pappa tog livet av sig den 20/4-08 och det gör så jävla ont. Ibland känns det verkligen som om ingenting hjälper mot all jävla sorg, men ni ska veta att tack vare alla mina underbara vänner och min familj har jag orkat igenom sorgen såhär långt. Ibland undrar jag när smärtan kommer att försvinna, men har förstått att den kommer alltid vara där, bara mindre hård och kantig. Min pappa lämnade mig när jag gick i högstadiet och jag fick lära mig snabbt att ingen i min ålder förstod och jag blev missförstådd och därmed förlorade jag nästan alla mina vänner ett år efteråt. Ett år efter det dog min mormor av ålder och året efter det dog min farfar av cancer och TROTS detta orkar jag! Jag är så jävla stolt över mig själv. Om jag har klarat mig igenom all skit och till och med kommit ut som en starkare person, då kan du med!

Jag hoppas ni orkar kämpa! Ni är inte ensamma!

2011-07-24 16:47:41 - Helene, gurkan04@live.se, www.vsmis.dinsstudio.se

VI VET HUR DET KÄNNS ATT FÖRLORA NÅGON NÄR OCH KÄR...

VÅRA TANKAR GÅR TILL ER NORGE!
(heart)

2011-07-17 01:27:00 - Anna

Jag känner för er som tänker på eller känner någon som har tagit sitt liv. Jag fällde en tår efter alla historier, första gången på länge!

Ni gör ett bra jobb på den här sidan! Fortsätt med det!

2011-07-14 18:54:05 - helene, vsmis2@gmail.se, www.vsmis.dinsstudio.se

Hej syster!

Tack för dina ord. Jag är ju också en syster som saknar sin bror. Du är inte ensam. vi vet hur ont det gör.
Sköt om dig! Kramar från admin

2011-07-14 03:34:10 - syster

kram till alla som mist ett syskon. Min historia: Min bror valde att ta sitt liv 20/12-09 det gör egentligen så jävla ont så det går inte att prata om, MEN jag är här nu, alltså så överlever man,, men det är så fruktansvärt att leva med ibland, och det är först nu som jag kan prata om det, ta till mig vad som hänt.. alla ni som är "nydrabbade" vilket konstigt ord..Man överlever, självklart gör man det, men vi är all

a olika rustade för livets alla vägar. Vi var två syskon om miste vår lillebror i en trafikolycka-06. En av oss valde att lämna denna värld, en blev kvar, varför? det är väl kanske det svaret jag söker, jag vet inte. Men att bli lämnad gör väldigt väldigt ont. Kram till alla som blivit lämnade

2011-07-02 12:50:57 - Cecilia ADMIN, vsmis@live.se

Vet du, Lillstrumpa, saknaden...den gör ont för resten av livet. I början grymt ont i själen. Sedan finns den där, vandrandes bredvid dag alla dagar. Man blir påmind då och då. Som när jag ser vuxna syskon umgås! Det gör så innerligt ONT i mitt hjärta!

Orka gör vi. För att livet, dagarna rullar vidare. Varje dag kan i början vara en kamp att ta sig igenom. I början var den bästa stunden på kvällen, när jag fick sova igen. Vila tankarna för en stund. Att vakna på morgonen var värts. En ny dag utan min bror.

VARMA kramar Cecilia (heart)

2011-07-01 23:55:16 - Lillstrumpa

Jag tror jag börjar inse nu att min syster är död. Att jag aldrig mer kommer få se henne. Sorgen är en tung börda att bära. Hur orkar man? Hur står man ut med saknaden? Hon trodde inte jag skulle sakna henne. Jag vill tala om för henne hur fel hon hade. En del av mig kommer alltid fattas. Jag älskar dig Syster Yster! <3

2011-07-01 10:00:19 - Cecilia(ADMIN)

Hej David!

Jag har pratat med Ludmilla om dig och att du verkligen behöver hjälp men inte finner den någonstans. Hon förlorade sin dotter Linnéa i suicid. Linnéa blev 14 år. www.ludmilla.se Ludmilla hjälper gärna dig, du når henne på kontakt@ludmilla.se

Ok?

Kramar Cecilia (heart)

2011-07-01 09:50:15 - Cecilia(ADMIN), vsmis@live.se

Sofia,
jag skickar en varm ((((((kram))))) genom cyberrymden till dig och din mamma. Just nu befinner sig du och din mamma i ett enormt stort trauma. Det är obeskrivligt svårt. Jag har varit där.
Att bli arg är helt naturligt och du får vara arg på din styvpappa. Låt alla känslor komma fram. Stäng inte in någon. Man blir också så överväldigad av olika känslor att man inte vet vilken man ska hantera först. Så kommer det vara under lång tid. Med tiden kan man finna en slags acceptans inför att aldrig få veta exakt varför någon dör i suicid. Vägen dit är lång. Vägen dit ser också olika ut för oss efterlevande. Jag valde att ta reda på fakta. Försöka förstå hur min bror kan ha tänkt. Jag får ALDRIG svar från honom exakt hur han tänkte. Det jag däremot numera inser är att en människa som dör i suicid har före suicidet lidit av stark psykisk smärta, av något slag och av olika orsak. Denna smärta blir då ibland så outhärdlig och man tar då i princip sin egen smärtlindring. Det är INTE livet man vill bort ifrån! Det är SMÄRTAN man vill bort ifrån eftersom den just då och där blir allför outhärdlig. Det man också vet är att många suicidala människor en tid före suicidet blir lugn, gör iordning, städar, fixar...och vi tror att nu mår han bättre. När det i själva verket är en förberedelse.

Jag finns här eller på mail om du vill. Visa gärna din mamma vår hemsida. Min mamma går in och läser här i de olika flikarna när hon är ledsen. Det är en tröst för henne.

Jag tänker att ni har så många frågor nu. Får ni hjälp av någon? Präst? Sjukvården? Det är bra att ta hjälp av någon utomstående. Gärna någon som vet vad ett suicid innebär. Tyvärr gör inte alla det, inte ens inom sjukvården! Ni kan kika in på www.spes.nu det är en förening för främst efterlevande. De har stödgrupper. Alla som går dit har förlorat någon i suicid.

Varma kramar Cecilia (heart)

2011-06-30 22:47:28 - sofia, sofiazorro@hotmail.com

hej...
för fyra dagar sedan förlorade jag min styvpappa efter att han tagit sitt liv. själv har jag flyttat hemifrån, men bor väldigt nära min mamma och honom. han var som en pappa för mig eftersom vi bott tillsammans i elva år. själv fick jag anorexi för 8 år sedan och utan deras stöd hade jag aldrig klarat det. det är först nu som jag har börjat komma ur det. han och jag hade en väldigt nära och speciell kontakt. han brukade prata med mig om problem som han aldrig berättade för någon annan. därför trodde jag också att jag skulle se att han mådde dåligt. när mamma kom hemm från jobbet på söndagkväll hittade hon honom död i källaren i huset. han hade skutit sig själv i huvudet med sitt jaktgivär. först så kom chocken... och sedan kom alla tankar.
varför??? vad tänkte han? vad kände han?. han sa till mamma tidigare samma dag att han lämnat ett brev. men vi återfann aldrig något brev.
jag vet att han har mått dåligt många gånger. men sista halvåret var han så glad. renoverade stugan, köpte grejer, planerade utflyckter resor mm. tillomed samma dag som självmordet gjorde han det.
man funderar så mycket om han hade planerat det länge. ju mer vi går tillbaka i åren så känns det som att han kanske har gått och tänkt på det i flera års tid. men hur kan man lyckas hålla lugnet och bara leva som vanligt fast man vet att man ska dö? kan man någonsin komma över tanken att kanske aldrig få veta varför?
jag lider så fruktansvärt för min mammas skull. hur kunde han tänka att hon skulle kunna bo kvar i huset efter att själv har hittat honom. samtidigt som jag känner mig så fruktansvärt ledsen kan jag inte låta bli att vara arg. arg att han inte lämnade något brev, arg för att han lämnade oss... lämnade mamma. inprinsip tvingar henne lämna sitt drömmars hus, sin trägård, stuga mm och allt de byggt upp tillsammans. får man vara arg på någon som kanske bara var så svart att han inte orkade leva. jag har ju själv varit långt nere i mörkret. skulle vara så skönt att få prata med någon som verkligen förstår och som gått igenom samma sak. kan man komma över sorgen så pass att man kan fortsätta sitt eget liv. att förlora en familjemedlem är ju som att skära bort en bit av hjärtat. att sudda ut ett minne som om det nästan aldrig funnits. man kan bara känna det som en smärta i själen...

2011-06-30 21:02:36 - david, davvelar@hotmail.com

jag mår skit just inget blir bättre varit å sökt hjälp med de hjälper inte

2011-06-23 08:22:56 - helene, vsmis2@gmail.se

Beklagar er sorg! Tyvärr tror ofta den som tar sitt liv att den gör alla den lämnnar en tjänst. Helt fel , men i en deprimerad hjärna. Verkar det rätt. Sorgen kommer att ändra sig och mattas av en del, men det tar tid. Skulden kan vara bra att fä hjälp med att hantera. Sköt om er och tösen!
(flower)

2011-06-22 21:40:17

For 1 ar sedan gjorde svagern sjalvmord.
Vi har hans dotter pa 5 ar och allting kanns helt fel!
Min man har blivit som en pappa at flickan.
Han har otroliga skuldkanslor, for att han inte hann fram i tid den natten. Saklart han alskar flickan, men han ville helst se att pappan skulle se henne vaxa upp.
Att ha flickan ar okej. Det varsta ar SKULDkanslan och SORGEN!
Hur kunde han lamna sin dotter och oss?
Egoistisk handlng.

2011-06-21 07:02:05 - cecilia

Hej David,
Jag tänker att du får ta hjälp av någon vuxen nära dig! Försök hitta någon du litar på som du kan prata med om hur du mår.
/Cecilia (flower)

2011-06-18 23:16:39 - daivd, davvelar@hotmail.com

jag vill bara ett en tjej ska älska mig jag saknar ett förhållande å nån bry sig om annars kommer jag inte klara mig länge har ingen bry sig om å inge bry sig om mig på sättet de får må jätte dåligt

2011-06-18 15:48:22 - Helene, vsmis2@gmail.se

Tack så hjärtligt ANNA!

2011-06-18 12:42:25 - cecilia

TACK Anna! Det värmer att höra.Kram C (heart)

2011-06-18 11:30:09 - Anna, nollsuicid.blogg.se

Ville bara ge H och C en stor eloge för ert otroliga arbete ni gjort med denna sida. (flower)

Den blir bara bättre och bättre och fler och fler hittar hit.
Att orka kämpa med sin egen sorg, saknad, smärta och samtidigt finnas för andra är ett nästintill omöjligt uppdrag. Men ni gör det med kärlek, värme och fullt engagemang. Ni gör skillnad!
Underbar är ni! Glöm aldrig det! (heart)

2011-06-14 12:12:23 - cecilia, vsmis@live.se

David!
Önskar så att jag kan hjälpa dig mer men jag har inte möjlighet. Finns det någon vuxen du kan prata med? Vad gör du nu på sommarlovet? Är du själv hemma?
Maila mig om du vill.
/Cecilia

2011-06-14 10:12:07 - david , davvelar@hotmail.com

jah har redan varit på ungdomshälsan men de hjälpte inte

2011-06-14 10:00:58 - Mikael Romild, mikael.romild@suicidprev.com, www.suicidprev.com

Besök gärna vår hemsida för information och material. Vi finns till för alla som har tankar på och omkring suicid. (flower)

2011-06-14 07:49:29 - cecilia

Då vill jag att du går till ungdomsmottagningen IDAG och pratar med dem och berättar hur du mår. Ok? Cecilia

2011-06-13 23:45:46 - david, davvelar@hotmail.com

vill jag har nyss bråkat med dom kommer inte tro på mig ändå så å för den har jag prartat med en vuxen men inget blir bättre

2011-06-13 22:48:59 - cecilia(admin), vsmis@live.se

Hej Daivd.
Jag vill att du pratar med dina föräldrar! Visa dem den här hemsidan. Mår du så här dåligt är det livsviktigt att du berättar det för dem.
/Cecilia

2011-06-13 21:37:31 - daivd, davvelar@hotmail.com

inget blir bättre allt blir bara sämre

2011-06-13 20:36:15 - helene, gurkan04@live.se

Pratat med honom! Depressioner gör att vi vill gömma oss. Gör inte det! Och skämms inte. Ta emot allt stöd du får.

2011-06-13 18:20:56 - Isabelle, isabelle.holmstrom@hotmail.se

Kämpar mot min vilja att dö, hela tiden numera. Har hjälp och ny medicin, men blir så trött av alla bakslag. Har en pojkvän som jag älskar så otroligt mycket, men har inte berättat om mina nuvarande tankar och även det självskadebeteende som kommit. Det känns som jag kommer dumpa så otroligt mycket på honom :/ Han är en rätt emotionell person, iofs är han väldigt stabil psykiskt, men jag hatar att se honom bli sårad pga mig. Han har sagt att han vill att jag ska kontakta honom när jag mår dåligt, men numera gör jag ju det hela tiden. Det går ju inte då. Jag vet inte om jag ska lita på att han menat vad han sagt och berätta, eller hålla det här för mig själv. Vad tycker ni?

2011-06-12 16:55:29 - Cecilia

Jag lät verkligen min bror vara delaktig i vårt hem när han var suicidal, när han mådde så dåligt. Han låg i vår soffa, kände livet runt sig, jag "väckte" honom då och då ur sina grubblerier med små uppdrag som att be honom göra kaffe, gå och köpa expressen, spela spel med barnen...jag kände att han tyckte om att få vara ifred här hemma utan någon som ständigt frågade hur han mådde. Att han sedan anförtrodde mig sina suicidplaner men att jag då inte kunde förstå allvaret i dem är en ångest och skuldkänsla jag får leva med tills jag dör. Om jag bara vetat DÅ vad jag vet idag...älskade fina lillebror! Du fattas mig EVIGT (heart)

din syster Cia

2011-06-12 16:38:43 - david, davvelar@hotmail.com

asså jag vet inte känns bara åt helevete

2011-06-11 20:55:50 - helene, gurkan04@live.se

DAVID!
Nu får jag felmeddelande när jag mailar dig... Är du ok?

2011-06-10 19:40:08

Suicidalitet är en sjukdom. En komplicerad sjukdom som inte ens psykiatrin har kunskap och möjlighet att hantera tillräckligt bra. Anhöriga och vänner kan vara till hjälp och stöd under perioder av suicidalitet.
Det är viktigt att som anhörig inte ta ansvar för denna sjukdom. Som anhörig kan vi inte ta ansvar för någon annans alkoholism, anorexia, hjärtinfarkt etc. Vi kan vara ett stöd. Ansvaret för en korrekt behandling ska främst ligga på psykiatrin.
Det är av stor betydelse för suicidprevention att som anhörig försöka få den suicidala personen att känna så mycket delaktighet och gemenskap det bara går. Ibland kan kanske den bästa hjälpen vara att bara finnas där. Sitta tyst. Lyssna utan krav. Nalkas försiktigt. Lindra allt som stressar om det går. Lindra smärtan genom att dela den och våga stanna kvar. (heart)

2011-06-08 22:37:49 - Cecilia (ADMIN), vsmis@live.se

Hej,jag läser att ni är flera här just som mår dåligt. VARM tanke till er. Snälla, ring något av telefonnumrena i länken här:

vsmis.dinstudio.se/text1_21.html

De finns där för er. Ta hjälp! STANNA kvar i livet.

/Cecilia

2011-06-08 21:03:55 - helene

Mailar

2011-06-08 20:49:06 - daivd, davvelar@hotmail.com

jag är 15 år å mina föräldrar prtar jag inte med om sånt

2011-06-08 20:44:54 - helene, gurkan04@live.se

David
Vill gärna hjälpa men jag är inte rätt person att göra det.
Snälla, sök hjälp. Det låter som att du har mycket att bearbeta. Och det är ok att må dåligt.
Du låter ung. Har du någon förälder som kan hjälpa dig?
Ge inte upp! Vi här bryr oss.

2011-06-08 20:31:42 - david , davvelar@hotmail.com

min polare var 1år sen å farmor2 år sen å sen har jag en kompis som mår jätte dåligt å jag oroar mig men om du vill kontakta mig gör de gärna

2011-06-08 20:28:27 - helene, gurkan04@live.se

Har du fått hjälp att hantera dina sorger? När hände det?
Var inte ensam. Prata med någon. Ring. Smsa.
Ring till 1177, sjukvårdsupplysningen, och berätta och fråga vart du ska vända dig.
Det kommer bli bättre. Ge det tid!
Sköt om dig!

2011-06-08 19:40:36 - daivd, davvelar@hotmail.com

jag har liksom haft en längre tid å de är sen en polare tog sitt liv å sen farmor dog åsen har allt sjukit v 21 vara jag nära på hhoppa från en bro

2011-06-08 19:19:49 - helene, gurkan04@live.se

David!
Gör det inte! Ge inte upp! Livet kan bli bra igen. Du MÅSTE prata med någon. Jag vet inget om din bakgrund, men titta under fliken "du som är ung och funderar på självmord" här sidan om. Där finns länkar. Jag vet inte var du bor men ring gärna till närmsta psykmottagning eller psykakut. Du behöver hjälp, det är inget att skämmas för. Snälla du, ge det tid! Är det akut - ring 112. Du kan oxå ringa sjukvårdsupplysningen för att fråga vart du ska vända dig. Sköt om dig!

2011-06-08 18:59:35 - daivd, davvelar@hotmail.com

jag vill ta mitt liv jag orkar inte känner att jag inte orkar leva längre ingen älskar mig längre hatar livet vill dö är de ingen som kan hjälpa mig

2011-06-08 08:58:53 - helene, gurkan04@live.se

Ann
Är du kroppsligt sjuk och döende och därmed vill ta ditt liv? Eller?
Prata med någon, en vän ett journummer vem som hellst. Skicka ett sms. Sök kontakt och hjälp.
Vi människor är lite fel på det när det kommer till psykisk smärta. Vi envisas med att försöka klara det själv. Men om vi bryter benet söker vi andras hjälp... Tänk på självmordstankarna som cancer i själen och på depressionen som diabetes i hjärnan!
SÖK HJÄLP

2011-06-08 08:58:15 - helene, gurkan04@live.se

Ann
Är du kroppsligt sjuk och döende och därmed vill ta ditt liv? Eller?
Prata med någon, en vän ett journummer vem som hellst. Skicka ett sms. Sök kontakt och hjälp.
Vi människor är lite fel på det när det kommer till psykisk smärta. Vi envisas med att försöka klara det själv. Men om vi bryter benet söker vi andras hjälp... Tänk på självmordstankarna som cancer i själen och på depressionen som diabetes i hjärnan!
SÖK HJÄLP

2011-06-07 22:24:54 - ann

Jag är så ledsen för jag vill ta mitt liv men jag är också döende.

2011-06-05 18:12:12 - helene, gurkan04@live.se

Lotta
Att mista någon i suicid sätter igång mycket i oss. Klart att du inte ville mista din far.

Mina tips är: blogga - vill man inte att vem som helst ska kunna läsa går det att skydda den. Prata med andra i samma situation - hitta någon här, på SPES eller en engelskspråkig sida kanske ( sök på suicidsurviefers eller suisidegrief):
Ut och gå - det är lättare att fundera då.

2011-06-03 13:04:29 - Lotta

Snart har det gått 4 månader sen min pappa tog sitt liv efter många års av psykiskt lidande. Ärligt talat.. tror knappt att jag förstått vad som har hänt.Att han inte längre finns kvar här i livet. Min uppväxt bestod av att ha hand om min väldigt sjuka pappa, rädda livet på honom och kämpa och slåss. Men sen tog mitt mod slut och vi skildes som ovänner. Inte min friska Pappa och jag utan min sjuka pappa och jag. Men det grämer mig ändå. Vem fan vill förlora sin pappa när man är 20år?

Var f*n ska man göra av alla känslor, tankar och annat jobbigt? Känner att jag levt klart mitt liv. Alltså att jag är trött på livet. Känner att jag har fått genomgå så mycket mer än vad många andra människor fått. Har blivit kall och känslolam. En mycket obehaglig känsla. Men ack någon dag kanske jag ser solen igen.

2011-05-29 10:24:07 - cecilia, vsmis@live.se

Hej m!
Det är BRA att Du skriver här. Att sätta ord på och skriva om det smärtsamma, som du gör, är ett sätt att få bort en del av smärtan. Att prata om sina suicidtankar är nästa steg. Finns någon i din närhet som du tror kan hjälpa dig? Finns det någon du kan PRATA med nu? Någon du kan ringa eller smsa? Gör det! Berätta hur du har det och vad du tänker på!! VISA den personen min hemsida och säg att du vill att han/hon läser den! Detta för att han/hon ska veta vilken hjälp du behöver nu.

Du, STANNA KVAR HÄR I LIVET vad du än tänker på. Det är viktigt.

Maila mig om du vill.

KRAMAR Cecilia (heart)

2011-05-28 23:43:46 - m

jag vet inte vad jag gör här... Jag har funderat mycket på just tanken att bara få somna och sen aldrig vakna igen. Varför skulle man inte få göra det? jag vet att familj och vänner kommer ta skada av det och att det är ett själviskt beslut... men alla har en gräns för vad man klarar av personligen, man är bara människa trots allt. Jag tror att jag är för feg för att våga ta steget, men jag är inte säker längre. Jag bara funderar på hur känslan kommer vara den dagen då man inte orkar längre, kommer det vara impulsivt eller ett bestämt och genomtänkt beslut och att man vet att man bara måste göra det. Jag vet inte. Jag vet faktiskt inte hur nära gränsen jag är och när det kommer att "rinna över"...Varför jag skrev det här inlägget? Det vet inte jag heller.

2011-05-27 18:17:57 - Åsa Asmundsson, asa.asmundsson@hotmail.com

Tereze! Gör det inte!!!!! Det finns hjälp, ge inte upp!!!! Dina anhöriga älskar dig!!!! Jag har mist min man och mina två döttrar har mist sin pappa. Ja, jag tyckte han var jobbig sista året, ja jag tyckte att det var jobbigt när han mådde dåligt, MEN jag älskade honom ändå och skulle välja att ha honom här och ha det jobbigt framför att han inte är här alls. Det fins medicin, byt - prova allt be om hjälp, skäms inte!! Livet är värt att leva!!!!

2011-05-19 22:15:08 - cecilia

Hej Tereze,
jag håller helt med om det som Helene skriver. Jag kan försöka tänka mig den psykiska smärta du känner och att den smärtan är enormt svår MEN lösningen är inte att dö utan att du stannar kvar HÄR, i livet. Om du dör i suicid kommer dina anhörigas resterande liv bli obeskrivligt smärtsamt! De kommer ständigt fråga sig "Varför? Vad kunde jag ha gjort mer?" De kommer känna en enorm SKULD över att inte ha kunnat rädda dig...så att dö i suicid är ingen lösning för varken dig eller dina anhöriga. Ge aldrig upp! Du har bara ETT liv. Kram C (heart)

2011-05-17 19:16:04 - helene

Hej Tereze.
Jag läste ditt inlägg här och kikade lite i din blogg. Med tanke på din bloggadress misstänker jag att du är bipolär och i bloggen verkar du just nu vara inne på psyk i Uppsala. Har jag förstått rätt? Du må känna att du vill dö nu, men om du tar dig genom detta helvete så är det sannolikt att du en dag förvånas över hur du kände idag. Ge inte upp!!! Och tro mig, dina anhöriga kommer INTE ha det bättre utan dig. Många av oss här vet vad det innebär att förlora någon i själmord... Tänk på det Herberlein skrev "jag vill inte dö, jag vill bara inte leva" och som någon klok sa "det är en permanent lösning på ett tillfälligt problem (och jo jag vet att tillfälligt kan vara väldigt länge...). Ge inte upp!!! Kram

2011-05-17 19:15:24 - helene

Hej Tereze.
Jag läste ditt inlägg här och kikade lite i din blogg. Med tanke på din bloggadress misstänker jag att du är bipolär och i bloggen verkar du just nu vara inne på psyk i Uppsala. Har jag förstått rätt? Du må känna att du vill dö nu, men om du tar dig genom detta helvete så är det sannolikt att du en dag förvånas över hur du kände idag. Ge inte upp!!! Och tro mig, dina anhöriga kommer INTE ha det bättre utan dig. Många av oss här vet vad det innebär att förlora någon i själmord... Tänk på det Herberlein skrev "jag vill inte dö, jag vill bara inte leva" och som någon klok sa "det är en permanent lösning på ett tillfälligt problem (och jo jag vet att tillfälligt kan vara väldigt länge...). Ge inte upp!!! Kram

2011-05-17 15:58:36 - Tereze Lindh, tereze.lindh@hotmail.se, www.manicdepression.bloggagratis.se

Det känns hemsk att höra om suicid, fast det råkar vara min högsta dröm, just att få flyta iväg i evigheten, självvalt. Jag misstänker att jag är självisk, men jag ser självmord som min enda utväg. Livet har spelat sina spela med min själ allt för länge. Jag orkar inte med den ständiga berg- och dalbana som min sjukdom utsätter mig för. De senste två året har varit en mardröm och just nu ser jag ingen utväg annat än självmord. Jag försöker inbilla mig att det vore det enda rätta för mina anhöriga, att de skulle slippa oroa sig och lida för min skull... /Tereze

2011-05-16 17:02:31 - Ansan, annica78@luukku.com

Hej Cecilia!Adressen till bloggen borde fungera.Testade just själv och då var allt ok.

2011-05-16 07:33:47 - cecilia

Hej Ansan!
Jag kommer inte åt tjejens blogg...skrev du fel bloggadress?
/Cecilia

2011-05-15 20:34:52 - Ansan, annica78@luukku.com

En fin blogg om en ung tjej som bloggar om att må dåligt och ha ångest. inthenameofdepression.com i ett ord.
Vilken fin sida Cecilia förstår att du saknar din bror.

2011-05-08 20:21:13 - cecilia(admin), vsmis@live.se

Varma tankar till dig Åsa och era två barn. Det finns inga ord som hjälper just nu. Andas, ta en minut i taget. Jag finns om du vill maila. www.spes.nu är en bra förening. Många kramar Cecilia (heart)

2011-05-08 09:20:34 - Åsa Asmundsson, asa.asmundsson@hotmail.com

Hej!
Jag miste min man sedan 18 år och våra döttrar, 7 och 9 år gamla, miste sin pappa, den 11 mars i år. Vi är förkrossade, vilsna och chockade. Den första chocken har lagt sig och verkligheten utan honom gör sig mer och mer påmind. Överallt läser jag om att det är större risk att barn till föräldrar som tagit självmord löper större risk att själva ta självmord - ännu mera elände. Men så läste jag någonstans att det kan bli tvärtom; att barn kan bli starkare och emr empatiska.....
Jag vet inte vad jag ska känna just nu; är både jätteledsen och arg. Arg för att han lämnat framförallt barnen. Blir så ledsen när de är ledsna...varför kunde han inte hittat en annan lösning??? Åsa

2011-04-29 16:24:09 - cecilia(admin), vsmis@live.se

Hej Lillstrumpa,
varma tankar till Dig. Jag har varit där du är nu...det gör ONT. Jo, tillsammans är vi starkare. Kom gärna tillbaks och läs/skriv.
Varm kram Cecilia (heart)

2011-04-29 10:40:42 - Lillstrumpa

Nu har det gått två månader sen min älskade Syster Yster tog livet av sig. Jag kan fortfarande inte fatta att hon inte lever längre. Det känns så overkligt, är det verkligen min syster som är död? Jag är glad att jag hittade denna sidan!! Så skönt att läsa om andra som varit med om samma sak!Tillsammans är man starkare eller hur?

2011-04-27 19:44:58 - Li

Jag blir så trött ...

go.tv4.se/go/e/latest_news_0;siteId=205/http://www...

Svar: Håller helt med dig Li! Det är bedrövligt hur vårt samhälle behandlar dem som mår psykiskt dåligt! Att låsa in dem är INTE någon lösning!!!

2011-04-02 20:20:19 - Sanne Österberg, sanne_osterberg@hotmail.com, www.sannelinnea.blogg.se

ibland är det som om allt i livet har stannat upp. Ingenting har någon mening längre, livet har ingen betydelse. Inte utan dig. Jag önskar jag kunde få tillbaka min livslust igen, den där euforiska känslan av att leva. Sen du försvann har mitt sorgarbete lagts åt sidan, jag har gömt mig och stannat i mitt skal. Nu är jag ett vandrande mörker, snälla ta mig ur denna sorg.

2011-03-22 20:55:12 - madeleine Klasson, madde.claesson@hotmail.com

Pappa!!! Nu har du varit ifrån mig i 5år. Känns fortfarande overkligt, men ändå inte.. Ibland är jag så arg på dig, så jag skulle bara vilja skälla ut dig

Ibland vill jag bara berätta hur mkt jag älskar dig (heart)

Men att du svek mig så otroligt mycket! Kommer nog aldrig komma över detta. Jag kanske är självisk, men jag kan nog aldrig förlåta dig heller för detta! Jag saknar dig! (flower)

2011-03-16 13:07:16 - cecilia

Johnny!
Jag kan tänka mig hur du menar. Det är dock visat i många studier att den som dör i suicid oftast har lidit av psykisk ohälsa en period före suicid. Psykisk ohälsa kan vara så mycket...
/Cecilia

2011-03-11 17:58:44 - StorasysterE

Idag skulle du Lena min älskade lilla söta syster fyllt 23 år men du fick inte ens bli 16... Hur hade ditt liv sett ut idag, det får jag aldrig veta får heller aldrig veta hur du skulle vara som vuxen... Jag tror att du varit fantastisk! Jag vet det.. Det är orättvist... Saknar dej alltid alltid.. (heart)

2011-03-10 17:23:09 - Evie

Jonny. Min tanke är då... Börjar man inte må mycket dåligt om man inte klarar av sammhället. Allt det hårda och omänskliga. Jag förstår hur du menar men, jag tror forfarande att man helt enkelt mår dåligt av nåt, vad det än på vara, innan man tar sitt liv.

2011-03-09 22:14:12 - johnny wilenstrand, johnny.wilenstrand@comhem.se

Framställa alla suicida som psykiskt sjuka är fel.En del får nog av ett hårdare o omänskligare samhälle.
Love Johnny.

2011-03-04 09:43:57 - Ellan

Hej!
Jag har precis hamnat i denna situtation att lära mig leva med att mitt barn inte vill leva, han klarade sig tack och lov men vad händer nästa gång.
En generaliserande bild som finns är att "alla" som talar om att ta sitt liv INTE gör det. Det är FEL min son skrev på facebook vad han önskade göra och gjorde det.
Tack för detta forum.

2011-02-26 22:56:31 - Jenna, Jennaanderberg@hotmail.com, Jennaanderberg.blogg.se

Hej Cecilia!
Vad fint du har fått det här, ser bra ut!

Om du har någon mejl-lista får du gärna lägga ut min mejl här, om någon vill ha någon att prata med så är jag villig att hjälpa till!

Kram! (flower)

2011-02-21 20:09:28 - Helene

Ami!

Lyssna på cecilia. Ta inte ditt liv. Både hon och jag har haft syskon som tagit sina liv och lämnat oss. Skriv till henne! Vi vill ha dig kvar!

Kram (heart)

2011-02-20 21:26:16 - cecilia, vsmis@live.se

Hej Ami,
snälla du, gör inte illa dig själv! Du kan maila till mig om du vill, jag finns HÄR!
Hör av dig,
Kram Cecilia (heart)

2011-02-20 21:17:26 - ami

Jag orkar inte mer nu.....min syster lämnade mig kvar ensam i augusti 2009...har ingen kvar...vill till henne....har planen klar....gråter...ensam som alltid....

2011-02-18 07:23:19 - cecilia, vsmis@live.se

Hej Emelie,
Jag känner med dig. Jag har själv följt detta oerhört smärtsamma psykiska lidande på mkt nära håll, via min bror. Det var fruktansvärt. Han blev uselt bemött av psykiatrin! Det förlåter jag dem ALDRIG för. Jag vill förtydliga att jag både kämpar för suicidpreventionOCH att psykiatriska patinenter får ett bättre bemötande, får en bättre tryggare vård samt blir LYSSNADE PÅ av psykiatrin! Ta hand om dig.
Kram Cecilia

2011-02-17 23:21:12 - Emelie

Anledningen att jag hittade denhär sidan var att jag helt enkelt sökte på ”Suicid” på google. Jag gör det ibland. Söker på död, självmord osv. Det är lite jobbigt. Jag vill inte ta mitt liv. Jag skulle aldrig göra det om jag var vid mina sinnens fulla bruk. Jag har alltid tyckt att det är alldeles för egoistiskt. Jag vet hur ledsen jag skulle bli om någon lämnade mig, på vilket sätt det än må vara (kopplingen till första stycket)

Jag har mått dåligt i, ja vad är det nu, drygt fyra år. Jag är arton år och har inte fullgoda betyg från grundskolan och har bara gått två år på gymnasiet. Mitt liv är en orkan, inte mindre sedan min mamma fick en psykos i mitten av december, var bara jag där hemma med henne. Hon låg på psyket i en månad. Själv har jag sovit på psyket i en natt för ett halvår sedan. Men det är en annan, mycket lång historia.

Jag vill bara säga att jag kan ju absolut inte förstå den sorgen ni känner i och med att jag själv inte upplevt dem. MEN, jag förstår er vilja att hindra detta fruktansvärda sätt att mista någon på. Och hindra det fruktansvärda lidandet många går igenom för att de inte tas på allvar. Trots att jag själv har de där tankarna efter ett helvete med skolan, och sjukvård som verkar mer störd än jag, så vill jag också att det ska bli ett slut på hur dåligt psykiskt sjuka människor blir bemötta i samhället. Hade jag haft epilepsi till exempel. Inte fan hade folk trott att jag bara vill ha uppmärksamhet om jag föll ihop och började skaka. Är så trött på den här välden, och vill egentligen slippa den. Men jag kämpar som en jävla idiot, för jag tänker inte bara på mig själv. Jag vill inte göra andra illa.

2011-02-16 08:21:52 - cecilia, vsmis@live.se

Hej Susanne,
läser ditt inlägg. Tänker på dig. Maila mig om du vill.

Kram Cecilia (heart)

2011-02-08 19:06:12 - helene

Susanne,

läste ditt inlägg här och TÄNKER PÅ DIG! Det är viktigt att DU får hjälp i detta. Tips är att söka samtalstöd hos kurator på vårdcentral, ringa jourhavande medmänniska mm eller kanske SPES. Ett självmord eller ett självmordsförsök sätter spår och sätter igång mycket i oss. Håller tummar och tår för att din far ska klara sig. Om man överlever kan man leva ett gott liv så småningom även om man inte tror det. Kramar! (heart)

2011-02-04 11:47:01 - Susanne, oktnov@hotmail.com

Har en pappa som har begått ett självmordsförsök för några veckor sedan. Han "lever" med är nedsövd i respirator och ingen kan säga hur utgången kommer att bli

Det är fruktansvärt och jag lever i chock och med smärta.

2011-01-28 18:30:58 - helene

Ni har så rätt... Mycket blir det men aldrig begripligt. Har saknat min bror sedan aug 2007 och sakna kommer jag alltid att göra. Kämpa på alla ni som saknar!

2011-01-26 21:50:00 - cecilia(admin)

Hej Cella,
all värme till Dig. Ja, det är verkligen obegripligt att ens lillebror är borta. Det är så fel och så orättvist. Jag förlorade min lillebror Johan i april 2008...det är fortfarande lika obegripligt... sknar honom så.
Kram Cecilia (heart)

2011-01-25 06:57:43 - Cella

Idag skulle min fina lillebror blivit 20 år♥ och imorgon är det åtta månader sen han tog sitt liv. Det är bara så obegripligt att han är borta.

2011-01-13 14:58:32 - cecilia(admin)

Hej på er,
Tack för all respons jag får av er som skriver här! Det värmer. Det får mig att fortsätta driva sidan.

Kram Cecilia (heart)

2010-12-31 16:42:08 - cecilia

Jag önskar oxå er alla ett Gott Nytt År! (flower)

2010-12-31 14:38:02 - helene

Önskar er alla ett gott nytt år! (flower)

2010-12-29 10:47:45 - cecilia (admin)

Hej Margaretha!
Maila mig era länkar så lägger jag in dem här.
/Cecilia (flower)

Hej Vicky!
Gå in på vårt FORUM. Där kan du skriva/söka kontakt med andra barn som mist förälder.
KRAMAR Cecilia (flower)

2010-12-28 20:55:11 - Vicky, vicky_traderar@hotmail.com

Jättefin sida. Mycket läsvärt. Söker andra att dela mina tankar med, miste min pappa i suicid 13/12-09.Kram!

2010-12-28 17:45:43 - Margaretha

Jag har inte sett vår bok Tröstebok under fliken böcker för efterlevande. Det är en antologi hur man går vidare efter att någon anhörig har tagit sitt liv o vi har även en tröstegrupp o blogg på facebook. Jättefin sida du har gjort här.Kram Margaretha (heart)

2010-12-28 14:02:26 - Cattis, cattiscarla@gmail.com, cattisb.wordpress.com

Den här kommentaren är så himla himla fin:
"Tack för en bra sida. Den har hjälp mig att ompröva mitt beslut."

Cecilia! Du är en TILLGÅNG! Jag har lagt till en länk till dej från min blogg! (heart)

2010-12-28 12:05:50 - cecilia, vsmis@live.se, www.vsmis.dinstudio.se

Hej Wille.
Läser dina ord...blir varm av att min hemsida har fått dig att ompröva ditt beslut.
Maila mig gärna om du vill. Jag finns här.
Varm kram Cecilia (flower)

2010-12-27 01:08:02 - Wille

Tack för en bra sida. Den har hjälp mig att ompröva mitt beslut.

2010-12-24 19:00:44 - StorasysterE

God Jul alla!

Saknar dej Lena idag som alla dagar men ändå lite mer idag(puss till himlen)

Kramar till alla ängla syskon, föräldrar, sambor, äkta makar/makor och alla vänner som förlorat någon som de saknar idag

2010-12-23 13:03:13 - Cecilia (admin)

Jag önskar er alla en riktigt fridfull JUL!

Kram Cecilia (heart)

2010-12-22 15:11:13 - helene

God jul till dig med CECILIA!

Hade lite problem med felmeddelande därav tre inlägg... Sorry!

2010-12-22 07:18:36 - hej helene

Ja, du det önskar jag med. INGEN av mina släktingar ringer o frågar mig hur jag mår/har det...så sådant verkar vi efterlevande inte kunna räkna med

Känns som de ENDA som kan förstå mig är ni andra efterlevande...
Många KRAMAR till dig gumman!
/Cecilia (heart)

2010-12-21 19:18:22 - helene

Jul... Jobbiga tider för de överlevande och de självmordsnära. Önskar att alla kunde förstå detta utan egna erfarenheter...

Säg hej, ge ett leende, skicka ett kort eller ring. Ta hand om dem du har kvar!

Kram H

2010-12-19 11:54:13 - Cecilia

Hej syster,
vi gör det vi orkar, som jag ju brukar säga till dig. En annan gång i livet orkar du men inte jag...
Massor med kramar.
/Cecilia (heart)

2010-12-18 04:41:24 - syster

kramar till dig, önskar att jag orkade göra något som du.

2010-12-08 15:31:20 - carola, mammacarola.blogg.se

åh vilken fantastisk sida du har startat upp.
Den kommer jag tipsa om när livet kommer tillbaka i mig igen.
Ska läsa igenom när jag har en dag för mig själv..
Varm kram till dig

2010-12-04 11:07:25 - cecilia, vsmis@live.se

Hej Sanna!

TACK! Det är kommentarer som dina som får mig att driva sidan vidare.

/Cecilia (heart)

2010-12-01 12:20:08 - Sanna, susannaen@hotmail.com

Hej!
Vilken bra o värdefull sida du har startat för oss efterlevande men även för de som mår dåligt.
Kram

2010-11-30 19:38:01 - Helene, gurkan04@live.se

Bra text du har på startsidan Cia!Kramar (heart)

2010-11-26 16:14:24 - cecilia, vsmis@live.se

Väldigt bra artikel. Tack för info Li!
Kram på dig! Cecilia (flower)

2010-11-25 13:14:07 - Li Wikström, li.wikstrom@hotmail.se

Jan Beskow nominerad till Årets Debattartikel 2010
Läkartidningen utser årligen Årets artikel fördelad på tio kategorier. En kategori är Debatt. Tre artiklar i varje kategori nomineras. De slutliga segrarna firas på Läkarnas Riksstämman i början av december. En av tre nomineringar i kategorin Debatt är: Jan Beskow: Låt oss bryta med suicidtabut!
/Li (flower)

Läs!

www.suicidprev.com/assets/files/pdf/LT_Korrektur_1...

2010-11-22 19:16:33 - Helene, gurkan04@live.se

Hej Liisa!
Jag hör din förtvivlan och jag förstår den. Jag förlorade min lillebror (24år) 2007 i suicid. (Jag var med och startade denna sida tillsammans med Cecila här, men har dragit mig tillbaka lite.) Du och de dina som är överlevare har ett helsike att ta er igenom och inget kommer att bli det samma, men det kommer att bli rätt bra ändå tillslut även om det är väldigt svårt att tro just nu. Det finns ett före och ett efter. Finn styrka i andra som förstår vad du går igenom (som oss här) och ta hjälp av alla du tror kan hjälpa. Jag tänker inte säga "beklagar sorgen" för det är så futtigt litet när hela världen borde stanna och tappa all sin färg. Jag vet. Du kan maila mig om du vill. Sköt om dig.

(flower)

2010-11-19 22:11:12 - Liisa Korkala, liikor@tele2.se, Till minne av Thommy Korkala

Vem kan hjälpa mig? Sorgen gör mig galen. Varför,jag måste veta att det finns andra barn som mår så dåligt att de väljer att lämna oss.

2010-11-15 13:32:22 - Katarina

Tack för att denna sidan finns.Min far begick självmord för 22 år sen och sen valde min mor samma sak för 1,5 år sen och det känns inget vidare. Men man överlever...

2010-11-03 16:30:36 - Hallbergs dotter, hallberg_m@hotmail.com

Hejsan alla fina människor!
Jag är nu igång med att skriva en bok. Den kommer att spegla tjejers liv som förlorat sin pappa i självmord. Boken kommer att vara byggd på intervjuer med dessa personer. Mer om projektet får ni veta när ni väl kommit i kontakt med mig. Min tanke är nu att ni som känner er träffade - kontakta mig! Då får ni veta mer om hur jag tänkt lägga upp arbetet och vad det innebär mer precist. Vill du vara med i min bok? Hör av dig till mig så pratar vi vidare, hallberg_m@hotmail.com

2010-11-02 17:38:48 - cecilia

Hej mamma!
Vad bra att du kan finna stöd här. Det är tur att vi har varandra.

Kramkram Cia (heart)

2010-11-02 17:37:17 - cecilia

Hej Helene,
roligt att Du kikar in! Ta hand om dig.
Jag finns på mailen om du vill...

Kramkram Cecilia (heart)

2010-11-01 19:57:31 - ulla

Älskade Cecilia vilken fin sida du har gjort o gör. Så många som verkar få stöd och tröst här ,så även jag din mamma.Saknar din bror och vår son Johan så oerhört.

2010-11-01 17:02:30 - Helene

Inne och tittar till... Bryr mig fortfarnade även om jag lämnade sidan. Allt är fortfarnde väldigt rörigt i mitt liv. Du kämpar på fint Cecilia!

Kramar

2010-10-29 18:49:04 - Cecilia, vsmis@live.se

Hej Cella,
varma tankar till dig. Fint att du hittat en bok att läsa som kan ge dig någon hjälp på vägen. Smärtan av att förlora sitt syskon är obeskrivligt svår. Som att en bit av en själv för alltid är borta. Samtalen med min älskade bror är ngt jag saknar så...

Ta hand om dig. (heart)

Kram Cecilia

2010-10-28 13:18:03 - Cella, priscella@live.se

Tack så hemskt mkt ni som svarade mig♥ Jag vill skriva och har även köpt en dagbok, kan bara inte... jag är bara så blockerad. Som om jag bara är en robot och bara finns men inte lever. Har köpt en bok som heter sorgbearbetning och känner att den är riktigt bra för mig.

2010-10-27 23:25:21 - Calle, carl-gustaf.nykvist@tele2.se

Bra med den här sidan! Min lillebror och mamma tog livet av sig. Jag har gjort en film om sorgen och saknaden. Jag berättar också om mitt eget självmordsförsök som ung. Jag håller föredrag och visar filmen i olika forum och möts av en stark och fin medkänsla från publiken efter filmen Många.har varit med om liknande öden, Dessa sorgliga men vackra möten är en tröst i sitt eget livstvivel.

2010-10-27 07:36:38 - cecilia, vsmis@live.se

Bra StorasysterE!
Maila gärna mig, vill gärna få mer kontakt med dig! Kram Cecilia

2010-10-25 13:51:37 - StorasysterE

www.namninsamling.com/site/get.asp?Sjalvmordssajte...

2010-10-25 07:38:44 - cecilia(admin), vsmis@live.se

Hej Cella,
jag känner så med dig. Jag har varit där du är nu. Min lillebror dog april 2008.
Maila mig om du vill. Skriv i vårt forum. Att SKRIVA är för mig ett ovärderligt verktyg för att kunna bearbeta det svåra.

Kram Cecilia (heart)

2010-10-23 10:05:35 - Anna, nollsuicid.blogg.se

Hej!
Vad fin sidan blivit! Super!
Vilket jobb du gör (flower)

Det betyder så mycket.
Massa kramar Anna (heart)

2010-10-20 10:14:08 - StorasysterE, lullo_84@hotmail.com

Cella!
Jag förlorade min lillasyster för snart sju år sedan om du vill maila mig så ser du min mail adress här. Skriv vad du vill fråga vad du vill!
Styrkekramar till dej från mej

2010-10-19 11:04:29 - Hallbergs dotter

Ett låttips, Erik Segerstedt - wherever you are. Fantastisk låt!

2010-10-18 20:05:10 - Cella

Hej. Googlade lite på internet och hittade detta... förlorade min lillebror nu i slutet på maj, han begick självmord. Det var en fruktansvärd chock för oss i familjen, helt plötsligt fanns han bokstavligt talat bara inte mer

Jag har verkligen kört fast, vet inte hur jag ska ta mig vidare och få livet att bli ljust igen trots att allt jag gör är att kämpa!
Nu har jag bara skumläst runt här lite men jag hoppas att jag orkar mig in för att läsa mer imorgon. Det ni gör är sååå bra! Ville bara säga det.

2010-10-05 21:26:30 - Maria

Hej alla!
Vad fint att denna sida finns. Är första gången jag är här inne. Jag förlorade min man, min sons pappa för ca 6 månader sen.
Vissa dagar funkar livet man måste ju så mycket jobba och ta hand om sonen. Vissa kvällar lider jag mer än någonsin. Men att hela tiden bli påmind, posten som aldrig
tar slut, samtalen man måste göra. Jag undrar om det verkligen går att bli lycklig en dag igen. Jag tror inte det. Omgivningen som tror att allt är bra nu. Det har ju gått snart 6 månader. De ser ju inte tårarna på kvällarna och förstår inte skulden som äter upp mig innefrån. Skulden är verkligen som tortyr. Hur klarar man sig igenom den?
Behövde få skriva av mig lite. Är skönt att ni som förmodligen läser detta oxå vet vad man verkligen går igenom. Kram till er alla. Ni är mina idoler. Att orka. Va stolt över er.

2010-09-21 08:34:46 - Gittan, Trollmor10hotmail.com

Hej Theres!
ja vad gott att du fått hjälp, hade också sådana tankar för en del år sedan, men fick också antideppresiva tabletter i sista minuten som hjälpte!
Som du skriver så är ju det sååå hemskt och ett så stort tommrum, som man nästan inte klara av när någon nära tagit sitt liv! har fått uppleva detta nyss!
Tänker på Dig och hoppas du har det mycket bättre nu!

Varm kram till Dig!
(heart)

2010-09-13 09:04:29 - cecilia(driver sidan)

Hej Therese!
Det värmer att du fått hjälp av vår sida! Hör gärna av dig igen,
Kram Cecilia (heart)

2010-09-10 21:38:26 - Therese, th_jonsson@hotmail.com

Tack för sidan. Jag har själv funderat på självmord, inte vetat om jag skulle överleva den här sommaren. Som tur var lyckades jag inse allvaret med min depression och fick antidepressiva som funkar bra.
Tack för att ni delar med er av era berättelser, det hjälper att se hur stora konsekvenserna blir om man fullföljer tankarna. Man ser det inte klart när man är där. Man förstår inte hur mycket skada man gör och hur stort tomrum man lämnar efter sig. För att inte tala om att man gör något så oåterkalligt, att man aldrig mer får uppleva livet.
Tack än en gång, ni är med mig i tankarna. (heart)

2010-09-01 18:49:45 - cecilia

Hej Storasyster E!
Ingen fara, tog det inte som kritik! Jag har öppnat ett forum nu. Där är det fritt att bli medlem/skriva! Hoppas att det funkar. Kom gärna med förslag på fler flikar.
Kram

2010-08-31 14:44:41 - StorasysterE

Hej cecilia!
du behöver verkligen ine be om ursäkt, bara att du har denna sidan är starkt att du orkar! Det var egentligen inte menat som kritik på det sättet utan mer att det var synd för jag vet hur mycket det har hjälpt mej, denna sidan alltså.. jag är verkligen ingen dator människa så jag vet inte om jag kan driva ett forum bättre än du?

hur gör man det liksom?
Kram

2010-08-25 23:04:27 - Cecilia, vsmis@live.se, www.vsmis.dinstudio.se

Till dig som skrev inlägg 148:
Varma ombryende tankar till Dig. Vem säger till dig att lämna din käras suicid bakom dig?? Det är en KATASTROF att det finns så omänskliga människor i din närhet. Lämna DEM bakom dig, snälla. INTE din kära som är död. Att 8 månader gått är inte alls lång tid. Du har inte mött årsdagen än.
Maila gärna mig om du vill.
KRAM Cecilia (heart)

2010-08-25 15:45:58

Jag har blivit tillsagd att gå vidare och lämna min käras suicid bakom mig. Det är snart 8 månader sedan det hände och när jag läser här så ser jag att det tar ohygglig lång tid. Att folk stressar mig i min sorg är jättejobbigt.

2010-08-25 08:21:34 - cecilia, vsmis@live.se

Hej StorasysterE!
Jag ber om ursäkt. Jag är nu ensam här, Helene hoppade av. Det var hon som drev forumet. Jag har haft problem att öppna upp ett nytt själv eftersom hon stängde ner det som var tidigare! Vill du hjälpa mig att ordna ett nytt forum/driva det tillsammans med mig är du varmt välkommen! Maila mig på vsmis@live.se
Kram Cecilia (heart)

2010-08-14 02:17:27 - Adriana

Förlorade min syster för snart 12 år sedan. Det finns ingen tröst, det finns bara tid.

2010-08-11 19:21:58 - StorasysterE

Vad hr hänt med denna sidan? varför finns inte forumet kvar? lite synd tycker jag.. Massa kramar till alla er sörjande

2010-07-12 22:24:27 - Maja

Händelseanalyservid självmord
inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten
Förslag till ny lag

www.sweden.gov.se/content/1/c6/14/87/23/d05fd6ba.p...

2010-07-06 22:14:47 - abc

Just nu känns det jobbigare än vanligt. Förlorade min far-07. Allt känns menlöst och oviktigt. Varför ska jag ta ansvar för att räkningen blir betald? Vad jag än gör så kommer han aldrig tillbaka. För feg för att prata med någon om hur jag känner är jag också. Inte ens min älskade sambo kan jag öppna mig för. En fegis är vad jag är.
abc

2010-07-01 21:12:58 - Maire

Häng med på Hjälplinjens upprop:

www.hjalplinjen.se/sida/om-hjalplinjen/Uppropet.as...

2010-06-20 14:26:27 - anna, anna80joha@hotmail.com, nollsuicid.blogg.se

Hej C! Såg din kommentar men kunde inte komma till din blogg. Kan du ge mig adressen?!
Allt gott till dig! (flower)

2010-06-18 16:37:40 - cecilia, vsmis@live.se, www.vsmis.dinstudio.se

Hej!
Nu är jag tillbaks igen o skriver. Ha det gott,
Cecilia (heart)

Hör gärna av dig om du har idéer som kan utveckla hemsidan!

2010-06-02 07:42:11 - cecilia, vsmis@live.se, www.vsmis.dinstudio.se

Hej alla vänner här!
Jag har fullt upp på mitt arbete just nu, inte hunnit skriva här! Återkommer snart på bloggen.
/Cecilia (heart)

2010-05-24 09:20:23 - StorasysterE

Cecilia, är det du? Har du nu förlorat din vän? Jag är så ledsen för din skull och jag vet ju hur fruktansvärt det är att inte få några svar... Man måste ändå på något sätt försöka gå vidare med sitt liv, aldrig glömma men komma ihåg med glädje och inte bara med sorg.. Hoppas du förstår att du var en god vän som inte kunde göra mer än det du gjorde och det var guld värt! Kram på dej

2010-05-23 13:11:27 - .

Hej storasyster E. Jag tänker på henne, mer ofta än sällan. Ofta när jag är ute och går slinker jag inom hennes grav, om så bara för en minut. Ibland sätter jag mig en stund, ibland kommer det bara ut några ord. Jag känner hennes närhet. Hon är där. Ofta tittar jag upp mot himlen och tänker på henne. Blundar jag och tänker så kan jag fortfarande höra hennes skratt, hennes röst, se henne framför mig. Man frågar sig alltid varför, men får inget svar. Kan man leva med att inte veta? Att inte veta gnager och gör så ont. Jag hoppas hon har det bättre där hon är, vakar över oss och ser att vi har det bra. Hon var en bra vän, hon är älskad och saknad.

2010-05-14 09:01:39 - cecilia, vsmis@live.se

Hej Ninnie,
fint att du kan känna lite tröst här hos oss.
Jag känner med dig. Vi förlorade vår Johan för två år sedan. SAKNADEN och sorgen över det liv Johan inte fick leva är obeskrivligt svårt. Jag tror min mamma känner som dig. Att tårarna aldrig tar slut...
Varm Kram Cecilia (heart)

2010-05-13 20:21:05 - Ninnie Andersson, ninno_an@hotmail.com, metrobloggen.se/ninno

Hej Cecilia&Helene!Hittade eran sida idag och varit inne o kollat lite,bra sida ni gjort!Miste min son Emil för två år sedan och förstår inte hur jag någonsin ska kunna bli lycklig igen.Det blir bättre med tiden säger alla men vet inte...känns bara mer uppenbart att jag aldrig kommer se honom eller få någon gó kram mer.Tårarna tar aldrig slut,känns som jag ska bli tokig ibland.Men skönt att hitta denna sida så man kan läsa o få tröst o tipps från andra som sitter i samma situation.
Ninnie (heart)

2010-05-09 14:39:10 - cecilia

Jo, Lester, man får visst vara förbannad! Jag är så ARG på psykvården att min brors liv SLARVADES bort av dem. Det kommer jag evigt vara. Därav bla att jag driver hemsidan. Vill få upp detta i ljuset. Att psykisk dåligt mående måste tas på mer allvar i vårt samhälle. Samt att om du är psykiskt sjuk ska du bli LIKA respekterad som om du var somatiskt sjuk. I samhället slängs ofta kommentarer ur människors munnar som de ALDRIG skulle slänga ur sig om tex cancer...""jag är så schizad", "du är galen" etc etc...

2010-05-09 14:34:29 - cecilia

Hej Lester,
läst din blogg. Blev djupt rörd. Följer din blogg nu.
Ta hand om dig,

Cecilia (flower)

2010-05-07 23:57:18 - Lester, minpojketogsifranmig.blogspot.com

Hej Cecilia o Helene!
Ni har verkligen gjort ett fantastiskt jobb med er hemsida.
Min yngste son, bara sexton år, tog sitt liv förra året. Jag tycker det verkar tabu att vara förbannad, eller har jag fel? Inte så mycket på honom som på hans mor som på ett manipulativt sätt knöt honom till sig, pratade illa om mig, och lät honom sitta upp till 50-70 timmar i veckan med data- och tv-spel. Får man göra så? Till slut träffade han varken vänner eller mig. Slutade gå i skolan för han var rädd för alla. Borde man inte fråntas vårdnaden om man låter det pågå månad efter månad under lång tid???
Ja, jag är säkert olämplig, så min blogg är anonym. Min älskade pojke, saknar honom så.

2010-05-01 19:13:19 - cecilia, vsmis@live.se

Hej Gittan,
så tragiskt. Mina tankar går till din son o dig. Maila mig om du orkar.
Cecilia (heart)

2010-05-01 18:57:49 - Gittan , Trollmor 10@hotmail.com

Fin sida. Bra att känna att man inte är ensam. Vår son tog livet av sej den 26 mars, för FK jagade honom till döds! Han sökte hjälp, men blev bara sämre!

Så ledsen mamma. Saknar våran underbare Magnus så mycket!

2010-04-19 09:01:19 - cecilia, vsmis@live.se

Hej Jan,
jag blir djupt berörd av att läsa er hemsida.
Absolut ska jag länka till sidan härifrån. Varmt tack för att ni delar med er. Varma tankar till Er, Cecilia (heart)

2010-04-18 11:31:11 - Jan Danielski, jontedan@hotmail.com, www.vilja84.se

Vill bara säga att jag tycker ni har gjort en fin hemsida. Miste min dotter i suicid i februari 09. Vill gärna att ni länkar till den hemsida som vi gjort med hennes material, dvs. en bok, dikter och foton. Adress: www.vilja84.se

2010-04-14 21:20:51 - Pernilla , psellergren@telia.com, www.christiansellergren.se

Jättefin sida ni gjort!
Det är så otroligt viktigt att vi som är drabbade vågar prata om det som hänt. genom att berätta så kan vi förhindra att andra drabbas av samma ofattbara som drabbat oss. Ni får gärna länka till min hemsida där jag berättar om min son och vad som hände, www.christiansellergren.se

2010-04-12 20:33:52 - marie, segersten@gmail.com

Jättebra sida! Jag har i min ungdom varit det som stödde min bästa då hon hade stora problem med depressioner, allkoholberoende styvfar , egna mörka hemligheter detta ledde till att hon fick en så kallad soc-lägenhet när hon fyllde 18. Jag bodde där lika mycket som hon för då var det lättare att skolka, man såg inte föräldarna alltförofta den där lägenheten blev vår egen plats där vi kunde smida stooora planer för vad vi skulle bli. denna stooora plan handlar om att vi tillsammans (heart)

skulle utbilda oss till amulanssjuksköterskor och sen såklart jobba i samma bil 8-)

Min vän har klarat att nå sitt mål så nu är det bara jagh kvar. sjuksköterska har jag just blivit så det är bra att försöka håla ihop personligt, inte låta en borderlinediagnos bestämma vad som funkar. och skaffa en självkäsla som är kanon! sen måste jag plugga ambulansdelen under ett år innan det blir helene och marie som kommer till undsättnig med sirener och schyssta kurvtagningar. -

vi pratade om det här redan 1990, på kollo. Så planen har funnits hela tiden det har bara aldrig klaffat perfekt...

2010-04-05 17:03:39 - Peter Dorch, peter-dorch2punkt.se, www.mission2010.se

Fantastisk sida, ni verka rha fått ett helhetsperpektiv inom ämnet självmord. Hoppas ni inte missat att UR/SVT nu gör sitt program om självmord, hoppas ni kan ge de lite råd/tips etc, för de VILL ha det, se deras inlägg i vår Fb-grupp eller via deras blogg från UR. Keep up the good work!
Bästa vårhäln Peter Dorch

2010-03-29 22:12:25 - cecilia, vsmis@live.se

Hej,

jag undrar om det finns någon av er som har fått bra hjälp av psykiatrin? Vill du berätta? Maila gärna mig.

/Cecilia

2010-03-28 23:22:48 - cecilia, vsmis@live.se

Hej David,

TACK för dina ord, de värmer!

En dag i taget. Ge dig själv tid. Vi finns här. Ta hand om Dig.

/Cecilia (heart)

2010-03-28 21:21:58 - David

Hej systrar,

Jag kollar hemsidan och forumet varje dag. Ni gör ett otroligt arbete som hjälper så många! Jag hoppas att jag en dag också orkar det, nu försöker jag mest bara överleva - en dag i taget.

Kramar David S (heart)

2010-03-22 19:25:51 - Cecilia, vsmis@live.se

Hej Micke,

Tack för omtanken. Det värmer. Hur hittade du hit?! Nyfiken på hur våra läsare hittar vår hemsida. Ni får gärna berätta det här i vår gästbok.

Ha det gott,

Cecilia (flower)

2010-03-22 10:35:56 - Mikael, mike.seger@hotmail.com

Beklagar sorgen.....

Kram Micke (heart)

2010-03-18 12:46:11 - cecilia, vsmis@live.se

Hej Malin,
tack för att du besöker oss. När min bror dog kände jag en oändlig vanmakt. Med tiden fick jag ork att tillsammans med Helene skap vår hemsida. Den gör nytta.

Jag har följt din blogg länge. Att våra bröder inte lever längre är obeskrivligt sorgligt.

Styrka och mod till Dig.

Kram Cecilia (heart)

2010-03-18 10:51:40 - Malin Lindahl , Malou84@hotmail.com, Varanbror.blogspot.com

Vilken jättefin sida, jag ska länka från min blogg. Du har skrivit om traumat och det känns som att det är jag som skrivit varje ord..min lillebror Robin är så saknad, många kramar till er (heart)

2010-03-16 22:48:40 - Anna, anna80joha@hotmail.com, nollsuicid.blogg.se

Ville bara säga hej till er alla!
Hoppas ni har det gott!
(heart)

2010-02-26 19:40:57

Jag vill önska er alla en trevlig helg! Må ni ha det bäst, Cecilia (heart)

2010-02-24 11:50:14 - Storasyster, apelsin03@live.se

Hej

Tänk vilken vinter vi har! Idag skiner solen i Stockholm. Läs gärna i fliken "psykisk ohälsa hos barn o ungdomar". Har någon av er erfarenhet kring barn eller ungdomar som fått bra hjälp? Maila gärna mig. Jag vill gärna få in positiva berättelser, där någon faktiskt fått bra hjälp. Vi måste förmedla att det ändå finns hopp och hjälp att få... (heart)

/storasyster

2010-02-14 19:58:48 - storasyster, apelsin03@live.se

Hej på er,

jag hoppas att ni har det ok. Snart kommer jag skriva in mer, framförallt under fliken "psykisk ohälsa hos barn och ungdomar".

Kram Storasyster C (heart)

2010-02-07 14:50:53 - Artemis, artemisliv.wordpress.com

Mycket bra sida, den behövs verkligen!
Jag har läst så mycket om psykiatrin... så ska det verkligen inte vara!
Jag skulle inte våga söka vård när jag har läst hur illa det är och jag vet inte om jag skulle våga skicka dit någon annan.
Ändå uppmuntras man att söka vård när man mår dåligt.
Jag vet inte vad som är bäst. Det finns ju inte så mycket att välja på just nu...
Jag personligen klarar mig ganska bra men det känns inte bra att det inte finns stöd för de som behöver.
Jag vill gärna stödja er men orkar verkligen inte läsa såna sidor så ofta... Jag har försökt tidigare men mår dåligt av det.
Men skulle ni ha någon insamling eller annat när det behöver många människor så kontakta mig gärna!
STOR KRAM (heart)

2010-02-05 09:20:25 - lillemor , lillemorvestberg@hotmail., tillminneavehline.blogg.se

Vill bra säga att sidan är bra för alla som har mist nån kram

2010-01-29 00:12:28 - Pernilla, bampi.blogg.se

Vill tipsa om filmen Virgin Suicide... en rörande film. dock värd att ses..

Även filmen tretton

2010-01-26 12:09:39 - Fulica Atra, fulicaatra@hotmail.com, newfulicaatra.blogspot.com

Besked från FK orsakade suicid!

Äntligen tar svt upp det svåra och tabuerade ämne som suicid och visar att ett besked från försäkringskassan faktiskt kan leda fram till ett suicid (Uppdrag Granskning). I programmet Debatt uttalade sig Svante (försäkringsdirektör) att det inte var troligt att just beskedet från FK - om att inte få beviljad sjukersättning - var orsaken. Personen var ju deprimerad och deprimerad människor tar livet av sig ibland. Det är den rådande inställningen och kunskapen om suicid hos många individer (även läkare).

Inom suicid forskningen har man studerat uppkomsten av suicidtanker på ett systematiskt sätt (källa Jan Beskow). Just genom att utsätta patienter i friskt skede för stimuli som musik, eller sorgsna filmer. Då visar det sig att personer som alltid varit friska blir sorgsna för att det är normalt att man blir det. Personer som haft en depression och utan suicidtankar de blir också sorgsna. Men personer som haft suicidtankar i samband med depression de får tillbaka sina suicidtankar även fast de i inte är deprimerade just då. Det man tidigare har tänkt ut är det bara att haka på. Det här är väsentligt eftersom de tre viktigaste riskfaktorerna för ett suicid är: psykisk sjukdom, 95% av alla som tar sitt liv har någon psykisk störning. En annan viktig riskfaktor är någon form av alkohol eller droger. En tredje och den viktigaste riskfaktor är just detta att man utvecklar sin suicidalitet. Man tänker sig in i suicidtankarna att man gör en suicidplan som kan triggas och utlösas väldigt lätt. Och det har lett till uppfattningen att man kan se många suicidhandlingar som psykiska olycksfall. Därför att det är så pass lite som behövs, ganska banala omständigheter som kan utlösa katastrofer. Och vi har någon slags uppfattning att katastrofer utlöses av stora händelser. Men jämför vi med om du kör bil och plötsligt kommer det en kurva, det behöver bara vara lite halka, lite för hög hastighet flera orsaker sammanträffar för att det skall leda till en katastrof. En olyckshändelse!
Små orsaker kan utlösa stora katastrofer och det beror på att marken är förberedd. Andra riskfaktorer är kränkning, kroppslig sjukdom. Tidigare har man trott att de här riskfaktorerna, riskprocesserna hos särskilt känsliga personer resulterar i suicidhandlingar. Nu vet suicidforskare snarare att det är så att de här processerna resulterar i en stor mängd människor med hög risk för att göra en suicidhandling, men att själva suicidhandlingen sedan utlöses av helt andra faktorer, som ofta kan vara väldigt enkla och banala som att man lyssnar på en viss sorts musik.
Slutsats ett besked från FK kan trigga och därmed orsaka suicid.

2010-01-21 10:56:10 - Dottern, anna80joha@hotmail.com, nollsuicid.blogg.se

Jag skulle bli kontaktad nu i vår när den nya säsongen drar igång på grund av den otroliga respons de fått på programmet när temat var självmord.
Så det förutsätter att det blir en uppföljning i ämnet.
*Hoppas*
Inte för att få medverka på tv utan för att det talas om suicid. Det är så vi kan hjälpa andra.

Kramar Anna

2010-01-16 12:34:40 - Anna, anna.nordgard@hotmail.com

vill dela med mig av en väns sida som kan vara så bra att läsa. www.marialiberg.dinstudio.se. älskade maria

2010-01-15 16:33:36 - syster, gurkan04@live.se

Tack för ditt inlägg Helena. Vi vill gärna ha synpunkter från dig om vad du skulle vilja ha med på sidan. Den är inte till bara för sörjande utan även för personer som dig.

Anna - grattis till intervjuchansen. Keep up the good work till dig med (heart)

2010-01-14 18:59:36 - Helena, helena.dory@gmail.com, -

Först och främst måste jag skriva att jag tycker ni gör ett väldigt bra jobb.

Jag lider själv av mörka stunder. Tankar och känslor som jag gärna skulle vilja bli av med.
Har dock den senaste tiden genom läsning och folk i min närhets gester förståt att min eventuella bortgång skulle leda till sorg.

Mina tankar och känslor kring att försvinnar har därför blivit ifrågasatta. Tillintetgjorda är att överdriva men jag ville väl bara skriva det att jag tror, från mitt sätt att se världen, att det är viktigt att påpeka att även om du är ensam i min ångest, och tankar om världen så är väldigt smärtsamt för din omgivning om du försvinner.

Ganska rörigt inlägg kan jag tänka mig... men hoppas ni förstår att jag inte kritiserar er utan endast skriver vad jag tror hjälper att skriva, då det fått mig att se lite annorlunda.

fortsätt det goda arbetet!

mvh
Helena

2010-01-13 07:23:52 - Cecilia, apelsin03@live.se

Hej Anna! Det är ju jättebra att du blir intervjuad! Då händer det något, de ser vårt jobb. Lycka till. Du kan väl höra av dig om tid/dag du är med i tv. Jag funderar på vad vi vill att du skriver om. Kram (heart)

2010-01-12 19:13:18 - anna, anna80joha@hotmail.com, nollsuicid.blogg.se

Glömde säga att jag blivit kontaktad av en filandsjournalist och efter tio på tv4 att medverka där.
Detta är ju tack vare att vi skriver och tänk så många fler vi kan nå då

Keep up the good work!

2010-01-12 19:11:20 - Anna, anna80joha@hotmail.com, nollsuicid.blogg.se

Sidan är fantastisk tjejer.
Jag finns här och läser.
Om det är något ni vill att jag skriver om för sidan så bara hör av er.

Ni gör ett sådant grymt bra jobb. (flower)

Massa kärlek (heart)

2010-01-12 14:04:29 - oliver, oliver_prue@hotmail.com, www.emocore.se/Vampireboy

Hej alså jag skulle behövt hjälp när det gäller att hur ska man säga få någon slags kunskap om hur man går tillväga föra tt få bort en sida från internet du vet vilken.....
men det som bekymmrar mig är att jag vet bara namnet på skaparen ej efternamn
Mvh oliver

2010-01-11 19:46:15 - syster, gurkan04@live.se, vsmis.dinstudio.se

Hej Oliver!

Tackar för ditt inlägg. Jag vet vilken internet sida du menar (även om länken nog är fel, och snälla posta inte länken här även om det är i informativt syfte eftersom även självmordsnära hittar hit). Tycker definitivt att det är fel att sidor som dessa finns. Det är inte klokt!
Här finns länkar till ett program från uppdraggranskning (svt).
svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?queryArt1363843=sj%E4...

Bra att du skrev till uppdrag granskning. Hoppas att fler följer ditt exempel. Kämpa på! Tillsammans kan vi som du skrev rädda liv.

KRAM syster (flower)

2010-01-05 19:25:02 - Cecilia

Hej Niklas!

Vi ska ordna en flik där filmer/skönlitteratur etc läggs in. Bra idé! Titta gärna på fliken "länkar" där finns lite av det.../Cecilia

2010-01-05 15:03:13 - Niklas

Hej.
Tack för en viktig sida.
Jag skulle gärna vilja se en samling med bra filmtips. Det kan vara filmer som handlar direkt om sueciddrabbade men jag vill även hitta sådant som handlar om de sjukdomar som ofta leder till sicid så som depressioner och bipoläritet.

2010-01-04 20:35:56 - syster, gurkan04@live.se, vsmis.dinstudio.se

Välkomna till ett nytt år med oss här på VSMIS!

Nu är äntligen de tuffa helgerna över för den här gången. Massor av saknad och tårar för många av oss. Men vi har klarat det! Vi lever! Och vi har varandra.

Sköt om er! (heart)

KRAM syster

2009-12-30 13:21:19 - StorasysterE

Hej Cecilia!
Jag tycker det låter som att du är en mycket bra vän och att du gör allt som står i din makt. Det du kan göra det gör du! Finns det någon mer i hennes liv som kan hjälpa dej att hjälpa henne? Tänk på att du bara är människa och att du ska klara att leva även för din skull. Jag tycker du gör allt du kan för din vän och jag tror hon vet vilken bra vän hon har och jag hoppas att hon orkar med din hjälp härda ut.
Styrkekramar från Lenas storasyster

2009-12-30 00:47:05 - Solveig, solveigstrandell@hotmail.com

Hej Cecilia!

Hör att ni har det jättejobbigt. Det jag kan säja är att den tyngsta årstiden är förbi. Nu blir det bara längre dagar och fortsätt och var vid din väns sida som har det svårt. Ta henne med på promenader, spela musik, gå på bio. Du får gärna maila till mig. Adressen finns ovan.

Styrkekramar
från
Mamma till David som tog sitt liv, 19 år, för 6 ½ år sedan (heart)

2009-12-29 07:37:40 - syster, gurkan04@live.se

Hej Cecilia!

Ser att du och din vän är i en riktigt jobbig situation. Skickar en styrkekram till att börja med. Du verkar vara en god vän som följer med och stöttar. Jag tror att det är viktigt att du inte ensam tar på dig hela ansvaret för henne. Har hon någon familj som kan hjälpa till eller andra vänner? Jag vet tyvärr inte direkt hur du mer kan hjälpa... Jag efterlyser fler svar på ditt inlägg!
Vi stötta dig gärna i din kamp för din vän även om vi inte har några direkta svar på hur du kan göra. Sköt om dig och skriv gärna här igen. (flower)

/kram syster (H)

2009-12-28 01:02:58 - Cecilia, xilona@live.se

Kanske skall tillägga att jag såg era tips här på sidan, men jag har redan följt med henne när hon pratat med läkare och jag har suttit med på sjukhuset ett par gånger också när det gått illa. Jag finns alltid här om hon vill prata och hon vet att hon kan ringa när som helst på dygnet.
Jag vet inte hur jag skall hjälpa henne för hon verkar inte tro på något som jag säger, inte att det kommer att bli bra, inte att jag älskar henne eller att hon är vacker och smart. Hon anser inte livet värt att leva och jag vet inte hur jag skall få henne att tycka annorlunda.

MVH
(återigen) Cecilia

2009-12-28 00:58:13 - Cecilia, xilona@live.se

Hej. Hittade hit via en vän. Jag har inte förlorat någon, men jag är rädd att jag kommer att göra det. Min bästa vän har försökt ta livet av sig flera gånger och jag har ingen aning om hur jag skall få henne att må bättre. Jag vill hjälpa henne men jag vet inte hur, har ni några tips?

MVH
Cecilia

2009-12-27 19:25:40 - Fulica

lästips!

www.socialmedicinsktidskrift.se/index.php/smt/issu...

2009-12-25 09:51:55 - Cecilia

Julafton...allt var så fint och vackert ordnat.

Min mor fick ett sånt där digitalt album, där fotona rullar fram. Det stod på julbordet. Där rullade bilder på min bror fram...när DU höll ömt om din bebisdotter. Bilder på dig vid havet...

Sen kom bilder från begravningen. Det bara brast. Jag blev så så ledsen...JAG SAKNAR DIG! Av hela mitt hjärta. (heart)

2009-12-22 19:04:10 - Syster & storasyster, gurkan04@live.se apelsin03@live.se

Till er alla från oss båda...

GOD JUL (heart)

Ta hand om er!
KRAMAR H & C

2009-12-18 19:23:11

Hej Tiina! På facebook har jag hittat: Suicidprevention för en nollvision och Vi som förlorat någon via självmord.

Jag blir glad att du gillar vår sida.

Julkramar till alla där ute från syster (heart)

2009-12-17 18:10:12 - Tiina

vet någon om det finns någon grupp på facebook för oss som mist?
Tack för en underbar sida!
Kramar

2009-12-17 14:09:36 - Storasyster, apelsin03@live.se

Hej på er!

Jag hoppas att ni mår så gott ni kan så här i juletider. Ta hand om Er. Tänk på varandra. Det är det som betyder något.

Många julkramar Storasyster (heart)

2009-12-09 18:18:02 - Hej Jakob

Har undrat hur du har det.

Ja, våra liv slogs i spillror när de dog. Andra människor kan tyvärr aldrig förstå...att tvingas se andra gå runt i sina små odrabbade liv, kan vara oerhört frustrerande.

Du kommer kunna leva igen, även om livet aldrig blir detsamma. Vi blir förändrade.

KRAMAR Cecilia (flower)

2009-12-09 15:18:24 - Jakob

Ett tag sen jag var inne här nu. kan fan inte acceptera detta alltså.
Nu har det snart gått 4 månader sen du lämnade oss.okej jag vet att det var ångesten du lämnade,och inte oss, men
livet är så jävla orättvisst.
Folk går runt i sina inrutade liv, dag efter dag,medans våra liv är slagna i spillror. när kommer man kunna börja leva igen??tankar jag ville få ut. saknar dej brorsan

2009-12-08 19:10:58 - syster

Den 10de skulle min lillebror blivit 27 år. Det gör ont i hela kroppen!Han blev inte ens 25.
Vad gick snett? Vad blev fel?

Saknar dig! (heart)

gurkan04@live.se syster

2009-12-07 22:42:31 - Storasyster, apelsin03@live.se

Tack Fulica att du bidrar med tips här. Det uppskattar vi! (heart)

2009-12-07 20:44:05 - Fulica

Välkommen till Lisebergs stora scen, den 12 december kl. 18.00

när Suicidprevention i Väst, får motta gåvan från luciatruppens insamling , i samband med Luciakröningen.

Ända sedan 1935 har göteborgarna haft sin egen Lucia. Hon och hennes tärnor sprider ljus och glädje på sjukhus, ålderdomshem och företag. Men de har också i uppdrag att samla in pengar till människor som har det svårt.

I år går alla intäkter till Sucicidprevention i Väst. Orsaken är att 1500 människor tar sitt eget liv i Sverige varje år. Suicidprevention i Väst har ett självmordsfritt Sverige som vision och du stödjer organisationen genom att ringa och rösta på din Luciafavorit.
Samtalet kostar 9:90 kr och kandidaternas telefonnummer finns längst ner på sidan. Du kan rösta t o m den 11 december, och du får förstås ringa så många gånger du vill. Ju fler dess bättre, faktiskt.

Läs mer om stödarbetet och lyssna på kandidaterna på www.goteborgslucia.se

2009-12-04 13:48:18 - Fulica

När du är suicidal är du en döende människa. Läs mer om det;
www.med.uio.no/ipsy/ssff/suicidologi/2009-nr2/Brod...

2009-12-03 22:12:11 - Fulica

I år går alla intäkterna från Lucia i Göteborg till suicidprevention!!!
goteborgslucia.se

2009-12-03 11:28:30 - Storasyster

Jag vill rekommendera en norsk film "De gales hus". En väldigt stark och gripande film, om hur det kan vara att bli inlagd på en psykiatrisk avdelning.

2009-11-25 21:08:32 - Cecilia

Blev väldigt berörd av att lyssna på Didos låt "the day before the day". Det högg till i hjärtat. Texten var så träffande. Du kan lyssna på vår startsida om du vill...Kram C

apelsin03@live.se

2009-11-25 17:07:20 - Syster/ Helene

Tack Cecilia för vårt partnerskap på denna sida.

TACK alla som skriver här och gör sidan levande!

Denna hemsida är VI tillsammans. Hör av er om vad ni vill ha med, frågor, synpunkter.

KRAM gurkan04@live.se (flower)

2009-11-25 10:31:49 - Storasyster/Cecilia

Till Er som läser vår hemsida!

Vill sändea er många varma ombryende kramar. Vi finns här. Försöker uppdatera, ta reda på sådant som kan vara till tröst och stöd.../Cecilia (heart)

2009-11-24 23:45:41 - Leena, lena.keranen@telia.com, marja-lee@blogspot.com

Just nu är det extra jobbigt - november, mörkt och trist och julen är på gång...
Alla minnen..orkar inte, vill inte. Och ändå går livet vidare, vår andra jul utan henne om en månad!
Riktigt bra att ni finns här, brukar läsa ofta... (heart)

2009-11-23 21:45:41 - Jakob

Hur kunde det bli så här brorsan? älskar dej för alltid!

2009-11-20 12:50:25 - Karlstads-Cia, s

Jag läser också här, kanske inte varje dag men åtminstone flera gånger i veckan.

Eftersom jag inte själv förlorat någon i suicid blir det så att jag läser och begrundar snarare än att jag deltar i era samtal. Och så imponeras naturligtvis av hur fin sidan blivit...

HEDER åt er för allt arbete som ni har lagt ner.

Hatten av!!

Många varma kramar.

2009-11-19 17:35:37 - Cissy, fnissiga_cissy@hotmail.com, flumflummedcisseliciss.blogg.se

Hej. Jag läser på denna sida varje dag, eller kikar in i alla fall. Tycker det är bra att den finns, men kan förstå om det inte blir så mycket kommentarer efterhand då det inte är en blogg med daglig uppdatering eller så. Dock finns ju forumet, men det är nog inte lika lätt att hitta till. Men kämpa på med sidan, ni gör ett bra jobb! Varma kramar Cissy

2009-11-19 14:24:23 - En tjej

Missa inte Robbans insats i Efter tio idag torsdag:

www.tv4.se/1.1342134/2009/11/18/takida_robban_vill...

2009-11-13 08:59:01 - Louise

Hej!

Nästa vecka tar dom upp om (heart)

självmord, i programmet efter TIO med Malou på tv 4.

Kram kram Louise. (heart)

2009-11-09 19:11:22 - lillemor , lillemorvestberg@hotmail.com, tillminneavehline.blogg.se

Tycker eran sida är bra man kommer kontakt med andra i samma svåra sorg min dotter gick på psy det ända hon fick var tab många får inte rätt hjälp ehliens mamma (flower)

2009-11-08 19:10:29 - Fulica

En länk ...
www.med.uio.no/ipsy/ssff/suicidologimeny.html

2009-11-07 09:17:56 - storasyster, apelsin03@live.se

Hej Britt Inger,
Du är inte ensam.

Fint att du känner det som "att komma hem" när du hittat vår hemsida. Det är det som är vår vilja, att skapa gemenskap, föra vidare vår kunskap samt att tillsammans kan vi hjälpa och stötta varandra.

Förhoppningsvis kan vi få upp ögonen hos andra, odrabbade med vår hemsida. Ge dem kunskap och insikt om att suicid finns. Ge dem kunskap om hur psykiatrin verkligen fungerar, ge en inblick i hur det kan vara att må psykiskt dåligt/vara psykiskt sjuk. Samt att psykisk smärta/sjukdom kan drabba oss alla precis som cancer, diabetes etc! Vidare vill vi ge dem kunskap om hur SORG fungerar, vad de kan göra för att hjälpa oss. Många blir väldigt ensamma vid ett suicid. Människor runt omkring oss sörjande drar sig undan, för att de kanske inte vågar fråga, vet inte hur de ska bete sig...när vi efterlevande bara väntar på att bli tillfrågade "hur går det? Vad var det som hände? Vill du berätta? Jag lyssnar på dig!".

För att förebygga suicidalitet/suicid/en omänsklig psykvård måste vi arbeta underifrån, som vi nu gör. Det är vi efterlevande som sitter inne med kunskapen om just det som behöver förändras! Tillsammans kanske VI kan påverka politiker och andra beslutsfattare.

Kram, maila gärna jag finns här

2009-11-06 18:54:23 - Britt Inger, brittinger_aya@hotmail.com

Min storebror kjell tog sitt liv den sista april i år
och nu är jag här. Det känns som att komma hem. Tack!

2009-11-04 20:40:25 - Storasyster, apelsin03@live.se

Varmt välkommen hit Fulica Atra

Jag har saknat dig. Har tänkt mycket på hur du har det.

Kramar Storasyster

2009-11-04 20:30:25 - Fulica Atra, fulicaatra@hotmail.com

Kära systrar!
Det var ett tag sen jag var inne på era bloggar, har själv inte varit en aktiv bloggare på länge. Det var nödvändigt med en paus, för att få lite ordning på livet. Tittar in på er fina hemsida och ser hur ni kämpar för att nå ut med detta svåra budskap. Var 6e timme tar en människa sitt liv!
Det är svårt att nå dem som inte är berörda av det. Jag har valt att vara öppen med min suicidalitet och när jag berättar så blir det ofta helt tyst. Jag har tänkt en del på detta, varför det blir så tyst. Men jag tror inte att det nödvändigtvis behöver av ointresse eller att man värjer sig för det svåra. Det kan bero på att man saknar ord för att kunna tala om det svåra. Det kan också vara så, vilket jag ofta märkt, att man inte har något att referera till. Det blir obegripligt. Om jag kommer in i fika rummet och MAN pratar om fotboll så fattar jag inget, jag blir tyst, trots att många tycker att det är viktigt. Jag menar inte att jämföra fotboll och suicid det förstår ni nog, men det har hjälpt mig att förstå att det blir tyst. MEN det betyder inte att jag tänker vara tyst. Det går långsamt och det enda vi kan göra är att tala om det i olika situationer, som en del av livet som en del av döden.
Kram till er alla!

newfulicaatra.blogspot.com

2009-10-31 20:52:26 - syster, gurkan04@live.se

Du är inte ensam.

kramar H gurkan04@live.se

2009-10-27 07:51:23 - lillemor , lillemorvestberg@hotmail.com

Hej tycker att denna blogg är bra man får kontakt med andra i samma svåra upplevelse miste min dotter i suicid 07 kram en mamma

2009-10-25 18:19:09 - Dottern, anna80joha@hotmail.com

Vad fin sidan är nu

Upptäckte att länken till min blogg inte fungerade korrekt.

Mailar dig syster i veckan.

Kramar till er båda!

2009-10-24 17:20:19 - syster, gurkan04@live.se

Hej Lisa!

Välkommen hit. Jag beklagar din sorg. Gå gärna med i vårt FORUM (ännu är det inte så stort, men med tiden hoppas vi att det kommer att bli en aktiv plats).

Sköt om dig! Kram syster

2009-10-24 17:17:04 - Jakob!!, gurkan04@live.se

Hör av dig till Cecila eller skriv ett mail till mig om du vill. Vet allt för väl hur du känner...

Kramar syster (H)

2009-10-24 15:41:29 - lisa jansson, lisajansson66@hotmail.com

Min son tog hängde sig 3nov 2005. Känner mig ensam fast jag har vänner runt mig. Skulle gärna vilja ha kontakt med andra som varit med om samma sak

2009-10-24 10:40:15 - Snälla Jakob!

Gå in på MSN så vi kan prata...ok?

Cecilia

2009-10-23 21:23:44 - Jakob

jag tror inte att jag pallar mer nu, saknaden och sorgen efter dej min bror är outhärdlig.

2009-10-23 01:07:47 - B, balltid@telia.com

Årsdagen av min brors självmord var i förrgår. Jag undrar fortfarande när han ska komma tillbaka.

2009-10-22 11:01:24 - En medmänniska, askunge13@hotmail.com

”Vi som blev kvar- Hur överlever man” Ljusmanifestation i Stockholm 24/10 kl. 15.00, Fackeltåg från Mynttorget till Raul Wallenbergs torg. Arrangör SAMS – SamArbete för Människor i Sorg

2009-10-20 17:44:08 - Storasyster, apelsin03@live.se

Hej Anna. Jag känner med dig. Att förlora sitt syskon i suicid är obeskrivligt svårt. Att även känna sig ARG på sitt syskon är en naturlig reaktion. Gå gärna med i vårt FORUM, här nedan, där kan du skriva mer. Ta hand om dig, Kram C

Hej Storasyster E, vad fint o beskrivande du skriver...att änglar hjälper är ngt jag med kan känna ibl. Kram C Välkommen till vårt FORUM du med.

2009-10-20 15:53:02 - Anna, anna.c.axelsson@hotmail.com

Vet inte gentligen vad jag vill säga.. Vill mest visa att jag finns till. Är min systers födeelsdag å torsdag. Hon skulle fyllt 30 är då. Hon tog sitt liv för 10 årsedan.. Nä för 11 årsedan.. Tiden går för fort.. Saknar henne, jag hatar henne! Är så mycket känslor men jag vill att hon ska veta att jag iaf älskar henne. // Anna

2009-10-18 16:44:30 - Storasyster E, lullo_84@hotmail.com

Lockar som faller ner på kudden, som körsbärsträdets vita blommor strax efter de blommat. En tår som sakta riner ner för en solbränd kind, som en strilande å i en ljusgrön dunge. Tankar som är otrösterliga, som aldrig kan kännas lättare. Tankar som får hjärtat att slitas ur bröstet, som känns att vad jag än må ta mig till så kan det aldrig bli som förr. Aldrig kommer du tillbaka... Nu får jag vänta tills det är min tur att komma till dig... En varm hand mot min kind som torkar bort mina tårar, som viskar att jag finns här för dig. Var det du som sände denna ängel till mig? Denna ängel som får mig att orka, att känna glädje trots min längtan efter dig. Trots min stora sorg får han, min ängel mig att må braoch älska livet!

2009-10-16 11:08:12 - syster, gurkan04@live.se

Hej Lillemor och Sara. Tack för era inlägg i gästboken. Vi länkar till båda era sidor nu. Hoppas det är ok.
Kram H

2009-10-16 09:09:59 - lillemor , lillemorvestberg@hotmail.com

en bra sida man kan ju läsa att det är så många som drabbas har en minnes sida miste min dotter07 i självmord så tungt Tillminneavehline.blogg.se ängla kramar ehliens mamma

2009-10-15 07:09:50 - Sara, sara@sorg.dinstudio.se

Ni gör ett fantastiskt jobb!!! Har länkat till er från min hemsida för sörjande www.sorginfo.se Jag är så ledsen över den sorg ni drabbats av!

2009-10-14 08:59:04 - Storasyster

Ett tips är att gå med i vårt FORUM, se längst ner här på sidan. Ju fler som går med desto fler av er HITTAR VARANN. Det finns flikar för syskon, föräldrar, vänner mfl.

2009-10-12 23:21:27 - Louise, louisestrandberg@hotmail.com

Hejsan!

Tänkte höra om det är fler föräldrar eller anhöriga som blivit illa behandlade efter det fruktansvärda som hänt. Tex av psykvården eller att man har varit tvungen att vara sjukskriven, men så kör tex chefen eller f-kassan bara över en.
Jag och en annan änglamamma skulle vilja få kontakt med Er som känner igen Er i detta.
Mvh Louise Strandberg.
Maila mig; louisestrandberg@hotmail.com

2009-10-12 19:14:50 - storasyster, apelsin03@live.se

Storasyster E,
Välkommen hit. Jag tror på att våra anhöriga kan lämna budskap till oss i drömmarna...som din syster gjorde, hon sa till dig att hon hade det bra. Jag har drömt liknande om min bror. Nu var det mkt länge sedan han kom till mig i drömmen. Jag saknar det.

Maila mig om du vill, finns här!

Kram C

2009-10-12 14:24:39 - Storasyster E

I november är det 6 år sedan min lillasyster valde att ta sitt liv, vi hade ingen aning om att hon mådde så dåligt som hon ju måste ha gjort, hon var bara 15 år och det känns så konstigt att tänka att om hon funnits nu hade hon varit vuxen... Hade för något år sedan en dröm där hon hade åldrats, hon var så gammal som hon skulle vara medans jag bara var ett barn, jag var helt förtvivlad och undrade varför hon inte hade hört av sig på så många år, då sa hon att hon inte kunde men att hon hade det bra. Vet inte hur jag ska tolka det men efter den drömmen för nästan ett år sedan har jag inte drömt mer om henne. Ibland kan jag få dåligt samvete av det.. vet att jag inte behöver ha det, men så är det ju och så kommer det kanske alltid att vara. tycker väl fortfarande att jag borde ha fattat något, vi var alltid så nära varann, jag min syster och mamma...

2009-10-11 11:46:10 - storasyster, apelsin03@live.se

Vad fint du gjort!! Kram c

2009-10-07 21:33:29 - Storasyster

Jag kan bara instämma med syster...det känns bra att vi gör något i kampen mot suicid. Vi hoppas kunna vara ett stöd till Er som förlorat en kär anhörig genom suicid. Även att vi kan vara en ventil för Er som är suicidala. Att vi kan ingjuta lite hopp till Er.

KRAM C

2009-10-07 17:38:07 - syster, gurkan04@live.se

Hej!

När jag ser hur många som hittar hit och skriver här blir jag rörd till tårar. Kanske min brors död kan föra med sig något gott.

Ingegerd - jag är så så ledsen för att du fått dena stora obegripliga sorg. Vi är flera som lider här...

Sara - TACK för att du stöttar oss

Jenny - Välkommen hit. Glöm inte att jag finns här.

Anna - tackar ödmjukast. Känner att jag måste göra något så detta är mitt (och C, J och A:s)lilla bidrag i kampen.

Tack för att NI finns!
Kramar H

2009-10-07 10:25:43 - Anna Attergren Granath, anna.granath@huddinge.se

Hej!
Vilket bra initiativ. Hälsningar
Anna
landstingsledamot i Stockholm

2009-10-06 16:33:04 - Jenny Anderberg, jenny.anderberg@privat.utfors.se

Vilken fin hemsida ni skapat

Tack Helene för ditt svar när jag skrev på Spes´hemsida. Jag är en lillasyster (35 år) som förlorade min syster den 27:e februari 2007. Hon hoppade från en balkong på 7:e våningen i huset där hon bodde. Hon led av en allvarlig depression men ansåg att ingen kunde hjälpa henne.Det hon gjorde hade jag inte kunnat föreställa mig i mina hemskaste fantasier. Jag känner saknad och sorg blandat med ilska och besvikelse. Det känns på något sätt lite lättare när jag läser inläggen här... de får mig att inse att jag inte är ensam.

2009-10-06 11:54:21 - Sara, sara.palen@hotmail.com

Jag har nu länkat den här sidan vidare på min facebookprofil. Hoppas fler hittar hit och kan finna stöd i ert arbete här.

Kram

2009-10-03 22:25:10 - Ingegerd Karlsson, ingegerd.m.karlsson@gmail.com

Den 13 augusti tog min son sitt liv. Han var som vi vet, inte deprimerad, men hade lite bekymmer för han var klar med Chalmers och skulle börja söka jobb och det vet ju alla att det kan vara stressande. Han drack för mycket den natten och hoppade någon gång efter kl 6 på morgonen ut genom ett fönster på 7:e våningen. Jag är hans mamma och jag lider

2009-09-28 21:52:58 - syster, gurkan04@live.se

Jen, jag beklagar din stora sorg! Du är välkommen att ventilera dig här och i forumet och om du vill får du gärna skriva till mig. Jag förlorade min lillebror 2007 och vet lite om hur du känner och kommer att må. Massa kramar

Cia, tack för att du ingjuter lite hopp och berättar att det finns en del hjälp att få. kram

fulica, välkommen vännen. maila gärna om du vill.

2009-09-28 20:56:26 - Jen, nognu@live.se

Jättefin sida ni gjort....kändes bra att hitta hit och läsa lite tankar.....miste min älskade lillebror för en vecka sedan...han valde att ta sitt liv.....

2009-09-28 17:42:34 - Cia, skogspinglan@hotmail.com

vilken fin o informativ hemsida ni gjort! Läste allt o blev oerhört rörd! Håller med om att ämnet är viktigt. livsviktigt! känner många som tagit sina liv, alltför många. Har även själv stått där på kanten o tvekat - men jag fick hjälp, från vårdcentralen, kommunhälsan där jag då arbetade, tid till en psykolog osv har även varit en julnatt till psykakuten o det blev ett bra o fint möte. ville bara förmedla detta; det finns hjälp att få! man behöver inte vandra ensam! blir upprörd över att det funkat så dåligt med att få hjälp som efterlevande i kris - det borde vara en självklarhet!

2009-09-26 00:58:43 - Fulica Atra, fulicaatra@hotmail.com

Jag beundrar er kamp, så fin sida ni gjort.
Hör av er om ni vill ha några texter från mig. Om jag kan vara till hjälp är jag det gärna.

2009-09-25 15:59:25 - syster, gurkan04@live.se

Hej Louise,
jag har varit/är långtidssjukskriven efter min lillebrors suicid. Skriv till mig om du undrar något.
Kramar H

2009-09-25 08:53:57 - storasyster, apelsin@live.se

Hej Alexandra, så bra att du hittat hit. Jag förlorade min bror i suicid 2008. Maila gärna mig om du vill.

2009-09-24 23:43:49 - Alexandra

Jag förlorade min bror för 2år sen, och har flackat runt utan att hitta svar. Tycker att det är så svårt att få hjälp och förståelse. Underbart att ha hittat hit.

2009-09-24 20:40:55 - Louise, louisestrandberg@hotmail.com

Hej!
Är det någon här som varit långtidssjukskriven efter att anhörig tagit sitt liv?
Jag skulle vilja ha kontakt med någon eller några. Har fått problem, vill höra hur det varit för andra.
Kram kram Louise.

2009-09-24 13:37:03 - Jessica, tha_hot_girl_85_@hotmail.com

Hejsan!
Jag har läst eran hemsida..Och jag känner igen mej i väldigt många grejer!..
Jag miste min pappa genom självmord 04. Hela min värld rasa...Jag hann aldrig bli sams med honom!..Och det gör mej lessen. Och drömmer om honom och vaknar panikslagen!...
Men fortsätt med det ni gör!.
Ni gör ett bra jobb..
Ni får gärna höra av er till mej!
Kramar Jessica

2009-09-23 18:31:34 - syster, gurkan04@live.se

Lillemor, mamma till Ehline.

har försökt maila dig, men får inte din mailadress att fungera... skriv gärna till mig

Kram

2009-09-22 11:14:33 - Emelie, miss_eklund@hotmail.com

Hej,
jag förlorade min sambo i suicid för fyra månader sen. Kvar blev jag med våra två små barn. Jag skulle väldigt gärna få kontakt med någon som är i en liknande situation som jag. Hör gärna av er :-)

2009-09-22 07:40:59 - Anna, anna80joha@hotmail.com

sidan ser fantastiskt bra ut. Vilket jobb

Såg att ni använt er av lite texter. Som sagt - plocka allt ni kan behöva.

Har kontaktat en tjej som förlorade sin Pappa när hon var 8 år gammal och frågat om hon vill skriva något för sidan. Hennes blogg hittar ni här http://www.alexandralundsten.blogspot.com/

Fantastiskt jobb! Så glad att vi kämpar tillsammans.

Kramar Anna
http://nollsucid.blogg.se

2009-09-22 06:26:33 - lillemor , lillemorvestberg@hotmail.com

har en minnes sida minneavehline.blogg.se

2009-09-22 06:23:52 - lillemor , lillemorvestberg@hotmail.com

Hej bra att ni tar upp detta miste min dotter 07 i självmord mycke som psy gjorde fel ängla kramar ehlens mamma

2009-09-21 20:00:39 - Leena, lena.keranen@telia.com

Så fin sidan har blivit.
Tack!
Och tack att ni orkar sprida vidare detta fakta om suicid, det finns så mycket tabu fortfarande.
Kram

2009-09-21 09:14:57 - M

Vilken fin sida. Har mist 2 st nära vänner i samma familj.

2009-09-21 08:17:19 - Mia Franzén, mia.franzen@gmail.com

Kära, kära ni!
Vilken fin sida ni gjort. Den känns varm, hoppfull och hjälpsam! Jag har utbildatas i att föreläsa i Psykisk Livräddning hos Jan Beskow. Nu arbetar jag på NASP i Stockholm. Era kunskaper är mycket värdefulla. Ni ska också veta att även om inte alla "experter" gått igenom vad ni gjort har de hjärtat på rätta stället och vill rädda liv. Man kan känna att suicidpreventionen går långsamt framåt, men när jag satt i riksdagen lyfte jag i en motion att SPES borde få ersättning som en anhörigorganisation, vilket de inte fick innan, detta förslag gick igenom liksom även småningom mitt förslag om en nollvision. Om vi alla gjör det lilla men bästa vi kan kan vi uträtta stordåd tillsammans. Med varm hälsning
Mia

2009-09-18 00:30:09 - Ulrika, ulrika.wallentin@jonkoping.se

Tack för denna sida! Skulle behövt den jättemycket för 3 år sedan när min bror 34 år tog sitt liv!Men den tröstar nu med! TACK!!

2009-09-16 20:36:20 - storasyster, apelsin03@live.se

Hej Cecilia och ni andra! En av oss fyra som driver den här sidan har förlorat sin pappa i suicid. Hon har för närvarande fullt upp men KOMMER att skriva här om sin sorg mm efter sin pappa...på sidan "vi som mist"

Maila gärna oss. Vi finns för er om ni vill ha mer kontakt.
/storasyster

2009-09-16 20:03:42 - syster, gurkan04@live.se

Hej. H här.

Vi vill ha med DIN story och dina åsikter om vad vi ska ta med på sidan.

Skriv till oss!

2009-09-16 19:50:55 - Isabelle, isabelle_fn@hotmail.com

Min fina storebror David tog sitt liv den 14 augusti 2009.. Hur orkar man stå ut med vardagen? Allt är totalt kaos..Livet vändes upp & ner på 1 sekund.. Jag saknar honom så att jag går sönder inuti...Så många frågor men aldrig några svar..

2009-09-16 18:48:11 - Cecilia, fnissiga_cissy@hotmail.com

Jag håller med er som ni skrivit på första sidan, att man hittar jämnt massa om föräldrar som mist sina barn, men vi "barn" (även om vi är vuxna) som mist en förälder står det aldrig något om. Synd att det inte fanns något på er sida heller... Men jag tycker att sidan är bra i alla fall, kanske jag bidrar med ett inlägg så småningom när jag känner att jag orkar.
Kram Cecilia

2009-09-15 16:47:57 - storasyster, apelsin03@live.se

Hej Alexndra(stavas det så?),
Välkommen hit. Vi hoppas att du kan känna att du inte är ensam när du kikar runt här. Vi är flera som mist någon i suicid. Har du förlorat syskon, vän, barn eller förälder?

Maila om du vill.

2009-09-15 15:56:02 - Alexndra

En sida som behövs, jag har länge letat efter stöd och det är så svårt att hitta.

Kram

2009-09-15 12:51:31 - Alexandra, alexandra_lundsten@yahoo.se

En mycket fin och utförlig sida ni har skapat! Kommer att hjälpa många! Jag skriver själv om hur det var/är att mista min pappa i suicid.
Lycka till!

www.alexandralundsten.blogspot.com

2009-09-15 09:01:59 - Storasyster, apelsin03@live.se

Hej Louise!
Jag tänker att du kan hitta föräldrar som mist sitt barn hos SPES, www.spes.nu läs i deras gästbok, där finns framförallt många mammor som skriver. Du är alltid välkommen att läsa hos oss också.

Många varma kramar

Jag finns på min mail om du vill ha mer kontakt.

2009-09-14 21:57:11 - Louise, louisestrandberg@hotmail.com

Hej!
Söker någon förälder som mist sitt barn i självmord.
Skulle vilja veta hur ni har fått hjälp efter lång sjukskrivning.
Man blir så jäkla illa behandlad.
Kram kram Louise.

2009-09-14 19:49:54 - psykos, psykiatrin@hotmail.com

Hej... känner igen en del här

Skitkul att ni gjort den här sidan... ska genast länka och skriva

Kram psykiatrin.blogg.se...

p.s länka gärna till min blogg härifrån

2009-09-12 16:28:17 - syster, gurkan04@live.se

David och Jakob

jag beklagar att Ni har anledning att vara här, men jag är glad att Ni hittat hit.

Ni är inte ensamma. Vi som sköter sidan har varit där ni är nu. Och vi har överlevt. Tillsammans kan vi stötta och peppa varandra.

Vill ni ha kontakt, skriv till mig.
Finns här...

2009-09-12 10:59:08 - Jakob, Jakobnordstrom@hotmail.com

Min bror tog livet av sig för exakt 4 veckor sedan. Hur fan ska jag orka?Jag o min familj befinner oss i totalt kaos. saknar dej david så jävla mycket. söker mej till "såna här" sidor. känns på nå sätt skönt att veta att man inte är ensam.

2009-09-11 22:05:59 - David

Min fru dog för 5 månader sedan. Det som hjälpt mig mest för att komma dit jag är idag är det som skrivits på hemsidor och bloggar.
Jag vill så mycket, men orkar inte och hinner inte bearbeta min sorg som jag borde.
Det kommer straffa mig, jag vet det.

Tack för att ni finns!

2009-09-09 17:34:29 - abc

mycket bra initiativ, hittade hit tack vare Anna med sin blogg:
Nollsuicid.
Tack för att ni finns.

2009-09-08 19:12:43 - Ann, blixtann@gmail.com

Ville visa mitt stöd till er, fin och livsviktig sida! Miste min sambo för 6 år sedan. Kram

2009-09-08 15:35:33 - Cia, sunnanang@gmail.com

Jättebra initiativ, verkligen!!

2009-09-07 22:42:41 - Dottern, anna80joha@hotmail.com

Det gick snabbt

Härligt att det händer saker. Jag försökte kommentera på bloggen idag men kom inte in. Men jag hittade er här.
Och det är jag glad för!
Väldigt lättöverskådlig sida.
Kramar Anna

2009-09-06 15:31:57 - syster, gurkan04@live.se

Tack för att tar initiativet! Jättefin sida.

Vi som mist i suicid

Här kan du skriva...om det du just nu har på hjärtat